Flottning
Från Rilpedia
Flottning eller timmerflottning var förr ett vanligt sätt att transportera timmer från skogarna i inlandet till sågverken, som ofta låg vid kusten. Timret fick följa med vattnet i älvarna. För att hindra att timret fastnade i stora anhopningar, brötar, fanns arbetare vars uppgift var att se till så timret kom fram. Dessa kallades flottare. Att vara flottare var ett farligt yrke då en flottare måste kliva ut på timmerbrötarna för att lossa stockarna, och många flottare drunknade. 1936 inträffade den så kallade Ormsjöolyckan, då 14 flottare omkom i Ormsjö i Lappland när motorbåten de färdades i kapsejsade i kallt vatten.
Vattendrag som användes till flottning benämndes flottningsleder eller flottleder. Flottning hade stor betydelse i norra Sverige fram till dess att vattenkraftsutbyggnaden satte stopp för verksamheten, och transporten ersattes av lastbilar.
Flottningen bidrog till transportproblemens lösning också i södra Sverige. Ända fram till lastbilens genombrott var flottningen ett nödvändigt led i transportarbetet även där. Överallt har det flottats, brukar det framhållas med viss överdrift. Flottningen i södra Sverige upphörde dock relativt tidigt i de flesta vattendrag, de sista på 1960-talet. Beträffande flottningen i södra Sverige kan hänvisas till skriften Flottning och flottleder i södra Sverige (2006).
Flottning av sågtimmer upphörde i Sverige i sin helhet successivt i slutet av 1960-talet till början av 1980-talet. På Åseleälven-Ångermanälven ovanför sammanflödet med Fjällsjöälven flottades för sista gången 1979. Flottningen på Fjällsjöälven pågick t.o.m. 1981 och på Faxälven avslutades flottningsepoken 1982. Likaledes pågick timmerflottningen på Piteälven till 1982 där flottningsepoken avslutades på grund av att 2 procent av timret sjönk under transporten till Piteå. Det blev därför billigare att frakta timret på lastbil ner till kusten. Fram till 1991 flottades fortfarande massaved på Klarälven, som var Sveriges sista flottled. Sex år senare avlystes den som allmän flottled, närmare bestämt den 27 november 1997. [1] I Norge förekom flottning ända till 2005.
Från kultursektorn är flottning som begrepp bland annat känd från Snoddas gamla hit Flottarkärlek.
Flottningens miljöpåverkan
Under flottningsepoken rensades vattendragen på sten och ofta vallades vattendraget in för att förenkla flottningen. Stenar i vattendrag utgör levnadssubstrat för mikroorganismer, insekter, maskar och sniglar. I och med att stenarna har tagits upp ur vattendraget minskar även ytan för dessa organismer att leva på vilket gör att både antalet arter och individer minskar. Effekten för fisk blir att det blir ont om föda och fiskynglen får ont om gömställen. Dessutom förstörde rensningarna fiskarnas lekbottnar vilket gjorde att reproduktionen störts. De sammantagna effekterna är att flera fiskpopulationer har utrotats eller kraftigt försvagats. De dammar som byggdes för att samla upp stockar och vatten skapade vandringshinder för fisk vilket ytterligare skapade störningar i ekosystemen.
Idag läggs mångmiljonbelopp på återställning av vattendrag för att få tillbaka levande vattendrag.
- Wikimedia Commons har media som rör Flottning
