Från Rilpedia

I en piporgel finns två huvudtyper av stämmor:

1. labialstämmor såsom principal, gedackt, flöjt, salicional, kvinta, nasat, ters, mixtur;
2. tungstämmor eller rörverk (ibland även lingualstämmor) såsom trumpet, basun, krumhorn, regal.

Om själva klangkropparna, se Orgelpipa.

Stämtyper

Båda grundtyperna har i sin tur undertyper efter byggnadssätt, klang och musikalisk funktion.

Bland labialstämmorna kan man till exempel urskilja öppna, halvtäckta och heltäckta; grund-, alikvot- och mixturstämmor; principal-, gedackt-, flöjt- och stråkstämmor; enkel- och överblåsande stämmor. (Respektive indelningsgrunder korsar varandra.)

Bland rörverken kan man urskilja framförallt "hellånga" eller koniska (av trumpettyp), "halvlånga" eller cylindriska (av krumhornstyp), och de med förkortad uppsats (regaler); dessutom den ovanliga typen genomslående rörverk, som i princip är en (vanligtvis) kraftigare byggd harmoniumstämma.

Handhavande

Labialstämmor brukar alla svälla och krympa ungefär lika mycket med lufttemperaturen, varför de följs åt i tonhöjd. Rörstämmor håller tonhöjden mycket bättre, såvida inte tungan skakar loss den stämkrycka som håller fast den. Eftersom labialstämmorna är många fler, upplever man det som att det är rörverken som tappar stämningen. Dessa är också lättare att stämma. Till en organists vardag hör därför att stämma tungstämmorna i orgeln någon gång per vecka eller oftare, medan för att stämma labialstämmorna en orgelbyggare mer sporadiskt anlitas.