Från Rilpedia

Förbjudna orter, kallades i svenskt kameralt språkbruk de trakter, där bortförläning eller avhändande av kronans gods eller räntor inte fick äga rum.

Enligt den praxis, som följdes fram till drottning Kristinas regeringstid, ansågs de gods, vilkas räntor m. m. var anvisade till hovets, härens, flottans och bergverkens underhåll, som ”förbjudna orter”. Svartsjö, Gripsholm, Eskilstuna, Ulfsund och Strömsholm var t ex anslagna till hovhållningen. För flottans underhåll stod Gästrikland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Jämtland, Härjedalen och Åland; vidare Västerås samt det inom en mil (den s. k. fredsmilen) belägna området kring Uppsala, Nyköping, Alvastra med Omberg, Linköping, Kalmar, Jönköping och Örebro, samt inom två mil omkring Åbo och Viborg.

Karl XI utökade antalet förbjudna orter.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).