Från Rilpedia

Eugène Napoleon Tigerstedt (mest känd som E.N. Tigerstedt), född 28 april 1907 i Warszawa, död 1979, finländsk litteraturhistoriker.

Tigerstedt blev fil.dr. 1939, docent 1941 och professor 1948 vid Helsingfors universitet. Kort efter utnämningen till professor lämnade Tigerstedt Finland och flyttade till Stockholm där han blev anställd av bokförlaget Natur och Kultur som litterär rådgivare. Mellan 1956 och 1973 var han professor i litteraturhistoria med poetik (senare litteraturvetenskap) vid Stockholms högskola/Stockholms universitet. han var också verksam som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet.

Tigerstedt var känd bland sina kolleger och studenter för sin rika lärdom, sin historiska utblick och sina språkkunskaper, men han var relativt avvisande till de nya idéer som kom att färga litteraturteorin fr o m 1940-talet (t ex "new criticism" och psykoanalytiskt influerade metoder). Hans ansats var idé- och genrehistorisk; som forskare och kritiker utgick han från att litteraturvetenskapen bör sikta till att rekonstruera och levandegöra det författaren medvetet tänkte och byggde upp i sin tid, hans bild av sina verk, inte att lyfta fram det som till större delen var omedvetet eller osynligt för diktaren själv. I Dante - Tiden Mannen Verket (1967) som delvis är tydligt polemisk mot Olof Lagercrantz' Från helvetet till paradiset (1964) diskuterar Tigerstedt ingående Dantes retorik och världsbild, hans hantering av personer och händelser i sin samtid inom ramen för Komedien och hur Dante kan ha avsett att hans huvudpersoner, inklusive "Dante" själv, skulle ses av läsarna. Tigerstedt tillskriver Dante betydande slughet och förmåga att manipulera läsarens känslor, men avvisar alla försök att se känslor, figurer och konflikter i Dantes poetiska värld som speglingar av författarens privata jag och hans uttrycksdrift. Att se en författares personer och språk som i första hand ett uttryck för hans privata känsloliv eller hans "inre kreativa flöde" skulle betyda ovetenskaplig subjektivitet och romantiska illusioner, och Tigerstedt påpekar flera gånger att Dante enligt hans mening har tolkats alltför romantiskt och hjärtnupet. Kontrasten mot Lagercrantz bok - som var aktuell måltavla för n del av denna kritik - är tydlig; hos Lagercrantz finns många fria analogier mellan Dantes 1300-tal och nutid och han är uppenbart mer intresserad av Dantes bildspråk och dess självständiga kraft än av vad just Dante medvetet tänkte om sitt verk.

Tigerstedt har (delvis tillsammans med andra) gett ut böcker om Bertrand Russell och Dante, delar av Bonniers allmänna litteraturhistoria 1959-64, samt Ny illustrerad svensk litteraturhistoria 1967.