Ethos
Från Rilpedia
Ethos (från grekiskan ethikos - läran om moral) är ett begrepp inom retoriken som används för att definiera en talares trovärdighet. Ethos syns ofta ihop med uttrycken logos och pathos. Inom retoriken utgör de tillsammans de tre grundläggande medlen för att övertyga.
Enligt Aristoteles är det tre saker som väcker tillit till en talare och gör att denne verkar övertygande:[1]
- Förnuft (fronesis)
-
- Man framstår som en intelligent person.
- Dygd (arete)
-
- Man framstår som en moraliskt god person.
- Välvilja (evnoia)
-
- Man framstår som en person med god tanke gentemot sina medmänniskor.
Innehåll |
Individuellt etos
En persons etos kan referera till en beskrivning av karaktären eller personligheten. Att ha ett starkt etos kan användas om en person med hög moralisk resning med god etik. Det kan också referera till en personlighet som har utstrålning i form av trygghet och lugn.
En organisations etos
En organisations etos menar ofta en kultur eller särprägel hos organisationen. En bra skola vill till exemple ha en god etos för eleverna och ha en lärande organisation.
Organisationer kan också bygga upp förtroende i betydelse rättskaffenhet och att ha ett gott rytkte
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från bokmålsnorska Wikipedia, Etos
- ↑ Øivind Andersen (1995), I retorikkens hage (s. 36)
Litteratur
- Heder och påverkan, Maria Karlberg och Brigitte Mral (1998).
- Svensk retorik, Kurt Johannesson (2005).
- The History and Theory of Rhetoric, James A. Herrick (2005).
- Modern Rhetorical Criticism, Roderick P. Hart (1997).