Från Rilpedia

Erik "Erkki" Gustaf Melartin, född 7 februari 1875 i Kexholm, död 14 februari 1937 i Pukinmäki, var en finsk tonsättare.

Melartin studerade vid Helsingfors musikinstitut teori och komposition under Martin Wegelius 1892-99 och var senare elev av Robert Fuchs i Wien. Återkommen till hemlandet, verkade Melartin som lärare vid musikinstitutet och kapellmästare vid orkestern i Viborg. Sodan 1911 var han direktor för Helsingfors musikinstitut. Melartin var en mycket produktiv kompositör. Han har skrivit sånger och pianostycken, flera symfoniska dikter och större orkesterverk. Han var framförallt lyriker. Han behandlade den finska folkvisan, som han stundom i ursprunglig gestalt införde i sina orkesterverk. Särskilt genom sina präktiga, vekt sorgbundna sånger och pianostycken har Melartin vunnit popularitet både hemma och i utlandet.

Verk (urval)

• 4 symfonier (nummer l c-moll, 1902; nummer 2 e-moll, 1905; nummer 3 f-dur, 1907; nummer 4 e-dur, 1902)
• sonat för violin och piano
• 4 stråkkvartetter
• musik till skådespel, såsom "Prinsessan Törnrosa"
• Aino (opera, 1909)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Erik "Erkki" Gustaf Melartin, 1904–1926 ^(Not).