Från Rilpedia

Erik af Wetterstedt, född 12 augusti 1736 i Hjo, död 15 december 1822 i Stockholm, var en svensk friherre och ämbetsman.

Han var son till borgmästaren Joakim Wettersted och Emerentia Sjöberg och inskrevs 1757 vid Lantmäterikontoret, blev 1761 tillförordnad lantmätare och ingenjör vid Norska gränskommisionen och avancerade 1771 till direktör över lantmäteriet i Finland, där han sedan 1766 haft anställning som förste ingenjör. Han utnämndes 1777 till överdirektör vid Lantmäterikontoret och med bibehållande av denna tjänst blev han 1779 kammarråd och 1794 landshövding i Uppsala län efter att sedan 1790 ha skött ämbetet på förordnande. Under 1790-talet var han därjämte ledamot av Rikets ärendens allmänna beredning. År 1812 tog han avsked från landshövdingämbetet och erhöll 1817 presidents namn, heder och värdighet. Han adlades 1772 med namnet af Wetterstedt och erhöll 1806 friherrlig värdighet. Han ägde bland annat Krusenberg i Alsike socken.

Han var ledamot av Lantbruksakademien och Vetenskapsakademien (1815). Han skrev flera uppsatser i den förras "Annaler", i vilka han bland annat energiskt förespråkade enskiftet. För övrigt skrev han Om Finlands belägenhet etc. (i "Nya Allmänna tidningen", 1787) och Om lämpligaste utvägarna att befordra ödemarkernas uppodling etc. (presidietal i Vetenskapsakademien, 1817). Han åtföljde som lantmäteridirektör kung Gustav III på dennes eriksgata genom Finland 1775 och medverkade då betydligt till planerna för den finländska odlingens främjande och landets administrativa indelning.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wetterstedt af, 1904–1926 ^(Not).