Erik Hedén
Från Rilpedia
Abraham Karl Erik Hedén, född den 7 juli 1875 i Stockholm, död 1925, var en svensk litteraturkritiker och författare. Gift med Eva Hilda Maria Hedén (1882-1976).
Efter att Hedén studerat högre klassiska studier i Uppsala rekryterades han 1910 till Social-Demokratens redaktion som utrikes- och kulturchef vilket han var fram till 1917, och åter efter 1919 samtidigt som han var aktiv i Folkets Dagblad Politiken. 1910 invaldes han också i Samfundet de nio. Han doktorerade 1912 i Uppsala med avhandlingen Homerische götterstudien. Efter 1913 var han socialdemokratins främsta språkrör i kulturfrågor. Hedén drogs efter första världskriget in i den så kallade förräderiprocessen 1916 efter att under kriget ha varit kraftigt kritisk mot den tyskvänliga aktivismen. Hedén utgav bland annat Henrik Ibsens senaste diktning (1906), Eros och Polemos (1916), Eros och Himeros (1917), Strindberg, liv och diktning (1921) och en översättning av Aisopos' Fabler (1919). Han lämnade också en mängd bidrag till diverse tidningar och tidskrifter. Efter hans död utgavs fem band valda skrifter inklusive en länge Strindbergbiografi.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
