Från Rilpedia

Erik G:son Odelstierna, född 5 september 1853 i Vånga socken, Östergötlands län, död 5 februari 1933 i Uppsala, var en svensk metallurg, professor.

Odelstierna utexaminerades 1873 från Norrköpings tekniska skola och 1876 från Kungliga Tekniska högskolans fackavdelning för metallurgi och hyttkonst, var ingenjör vid Jernkontoret 1883-92, arrenderade Jäders bruk 1889-92, var lärare vid Filipstads bergsskola 1892-97, lärare och föreståndare för Falu bergsskola 1897-1904 och professor i järnets metallurgi vid Kungliga Tekniska högskolan 1904-18.

Efter tillträdet till professuren utgav han sin företrädares, Johan Gustaf Wiborghs, föreläsningar i "Järnets metallurgi" 1904 samt 1913 en egen lärobok Järnets metallurgi avpassad efter ämnets dåvarande omfattning vid högskolan. Dessutom behandlade han i en mängd uppsatser i "Jernkontorets annaler", "Blad för bergshandteringens vänner", "Värmländska bergsmannaföreningens annaler" och "Teknisk tidskrift" samt i utländska facktidskrifter metallurgiska spörsmål, såsom Om martinmetalls beredning och användning (1883), Om malm-martin o.s.v. (1886), Om basisk martintillverkning och dess lämplighet för svenska förhållanden (1896), Martintillverkningen i Sverige (tryckt i USA) och Om olika vällugnstyper och deras lämplighet inom industrien (1904).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Odelstierna, 1904–1926 ^(Not).