Från Rilpedia

Emma av Normandie, född cirka 988, död 6 mars 1052, var drottning av England två gånger, dels genom äktenskapet med Ethelred 1002-1016 och sedan genom äktenskapet med Knut den store, då hon även blev drottning av Danmark och Norge. Hon var dotter till Rikard I av Normandie och hans andra hustru Gunnora.

Två av Emma av Normandies söner - en med vardera make - samt två styvsöner blev engelska kungar, liksom hennes brors sonson.

Vid den danska invasionen av England 1013 tog Emma sina söner med Ethelred - Alfred och Edvard - till Normandie, där de stannade tills hon återvände för att gifta sig med Knut, nu kung av England, efter Ethelred och hans sons (hennes styvson) Edmunds död.

När Knut dog återvände Alfred och Edvard 1036, möjligen som ett försök att avsätta Knuts illegitime son Harald Harfot, som hade gripit makten över England vid halvbrodern Hardeknuts frånvaro. Hardeknut var son till Emma och Knut den store. Alfred fångades och dödades, medan Edvard undkom till Normandie tillsammans med modern.

Vid Haralds död 1040 och trontillträdet den mer försonlige Hardeknut banade väg för Edvards återkomst till England som medregent och då Hardeknut dog 1042, kung av England. Emma återvände följande år och tillbringade sina sista dagar i Winchester, Hampshire, där hon sedan begravdes bredvid Knut den store.

Emmas äktenskap och roll smidde den länk mellan England och Normandie som skulle utmynna i att hennes brorssonson Vilhelm Erövrarens invasion av England 1066.

Äktenskap och barn

• 1002 - 1016 - Ethelred II av England
  • Edvard Bekännaren (1004-1066).
  • Alfred
• 1017-1035 - Knut den store av England, Danmark och Norge.
  • Hardeknut (1018/19-1042)

Succession

Företrädare: Aelgifu av Northampton

Drottning av England (ej regent) 1002–1035

Efterträdare: Edith av Wessex