Från Rilpedia

Emil Cioran, född 8 april 1911 i Răşinari, dåvarande Österrike-Ungern, nuvarande Rumänien, död 20 juni 1995 i Paris, var en rumänsk filosof och skribent.

Biografi

Född i Österrike-Ungern som son till en präst i Rumänska ortodoxa kyrkan, inskrevs han vid 17 års ålder som student i filosofi vid universitetet i Bukarest. Där lärde han känna sina vänner för livet, Eugène Ionesco och Mircea Eliade, och undervisades av Tudor Vianu och Nae Ionescu. I synnerhet den senare blev en viktig influens, med dennes eklektiska filosofi av existentialism och fascism. Han tog examen med en uppsats om Henri Bergson, men avvisade den bergsonska filosofin till förmån för Nietzsche och dennes tragedisyn.

1933 erhöll han stipendium för studier vid Humboldt-Universitätet zu Berlin, och anslöt sig då till nazismen. Året därpå utgav han sin första bok, Pe culmile disperării (franska: Sur les cimes du désespoir, Kulmen av förtvivlan) vilken prisbelöntes, och därefter ytterligare tre böcker på rumänska. I dessa ansluter han sig helhjärtat åt totalitära och nationalistiska ideologier; han har därigenom utövat påverkan på fascismens uppkomst i Rumänien. Det enda problemet var att han i sin modernitetssträvan hade svårt att hänge sig åt traditionalismen i dessa strömningar.

Efter att ha undervisat i filosofi vid ett rumänskt gymnasium, flyttade han 1937 till Quartier Latin, Paris. Bortsett från ett mellanspel i hemlandet i november 1940 till februari 1941, skulle han aldrig återvända. Efter andra världskriget tog han avstånd från sina tidigare politiska sympatier.

Redan i sitt första verk från 1934 uttrycker Cioran en existentialistisk alienation, och föregriper därmed både Jean-Paul Sartre och Albert Camus. Han var också trogen Nietzsche livet ut, trots dennes vanrykte efter andra världskriget, och den schopenhauerska pessimismen. Sedan Cioran flyttat till Paris skrev han alla sina fortsatta verk på franska, och det var som författare på franska som han blev berömd.