Från Rilpedia

Elias Vilhelm Ruda, född på Häringe,

Södermanland, 3 september 1807, avliden i Örebro 13 augusti 1833, var en svensk skald och litteraturkritiker.

Ruda blev 1826 student i Uppsala och antog 1827 plats som informator hos landshövding Nordenanckar i Kalmar. Under sin vistelse därstädes utgav han Brynolfs äfventyr, En dikt i sjutton sånger (1828), en humoristisk parodi på Esaias Tegnérs Frithiofs saga, samt författade Vildsvinsjagten (1829) och Hagbard och Signe ( 1830), utgivna först efter hans återkomst till Uppsala.

I Uppsala, där han studerade till graden, författade han En tysk resandes ströfverier på svenska parnassen (1830), en rätt underhållande kritik av den samtida svenska vitterheten, Främlingen från Norden (1831), en novell med inflätade lyriska stycken, samt poemet Aristomenes på Rhodus, som 1832 vann Svenska akademins 2:dra pris, varjämte Ruda utgav översättningar från Ingemann, Brydges m. fl.

Han var även verksam som granskare i »Upsala Correspondenten» och i »Svenska Literaturföreningens tidning», skrev en uppsats om Marlowes Faust (i »Skandia», 1833), meddelade poem i flera kalendrar o. s. v. 1833 blev han filosofie magister och avled kort därefter i Örebro. Efter hans död utgavs hans Skaldestycken (1834 o. 38), med en biografi av Atterbom.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ruda, 1904–1926 ^(Not).