Från Rilpedia

Elektrosvag växelverkan är en fysikalisk teori som förenar elektromagnetismen med den svaga kärnkraften i en beskrivning. Den elektrosvaga växelverkan beskrevs matematiskt för första gången av Sheldon Glashow, Steven Weinberg och Abdus Salam under 1960-talet, en insats för vilken de förärades 1979 års Nobelpris i fysik. Det är även förekommande att teorin för elektrosvag växelverkan benämns GWS-teori efter dessa tre fysiker. I dag är den elektrosvaga växelverkan en viktig del av partikelfysikens standardmodell.

Konstruktion

Teorin för elektrosvag växelverkan är en så kallad gaugeteori och innehåller fyra stycken kraftförmedlande bosoner (B⁰, W⁰, W⁺ och W^-). Utan växelverkningar med Higgsfältet skulle dessa fyra bosoner vara masslösa. Tack vare Higgsfältet innehåller dock teorin ett spontant symmetribrott, vilket resulterar i att W⁺ och W^- samt en linjärkombination av B⁰ och W⁰, kallad Z⁰, blir massiva. Den linjärkombination av B⁰ och W⁰ som är ortogonal mot Z⁰ är inget annat än fotonen som är masslös och förmedlar den elektromagnetiska växelverkan.