Elmarknad
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Med elmarknad avses den marknad som byggs upp av affärsrelationerna mellan de aktörer som är inblandade i produktion, leverans och konsumtion av elektricitet och där det råder konkurrens mellan aktörer med samma roll.
Innehåll
|
Aktörer
Aktörer mellan vilka det råder konkurrens
Inom elmarknaden råder konkurrens mellan de aktörer som bedriver elhandel
Elanvändare (Electricity Consumer)
Elanvändare är den term som används i ellagen på den konsument eller näringsidkare som är slutförbrukaren av el
Elanvändaren måste tecka nätavtal med nätägaren för den uttagspunkt i elnätet där elanvändarens förbrukningsanläggning är ansluten.
Nätägaren är "elanvändare" för sitt näts överföringsförluster och måste köpa in den el som förbrukas vid eldistributionen.
Elproducent (Electricity Producer)
Elproducent är den aktör på elmarknaden som producerar el.
Elproducenten måste teckna nätavtal med nätägaren för den inmatningspunkt i elnätet där elproducentens produktionsanläggning är ansluten. Elproducenten betalar en nätavgift till nätägaren, men enligt ellagen ska elproducenten få kreditering för elproduktionens resulterande minskning av överföringsförluster i elnätet och eventuell minskat abonnemang som nätägaren har till överliggande nät.
För att få mata in el på elnätet krävs att elproducenten har någon som tar balansansvar för elleveransen i inmatningspunkten till elnätet.
Avregleringen av elmarknaden i Sverige 1996 innebar att konkurrensen skärptes mellan elproducenterna. Genom NordPools spotmarknad sätts elspotpriser som är direkt normgivande för om elproducenten producerar med vinst eller förlust.
Elhandelsföretag (Electricity Supplier)
Elhandelsföretaget delas upp i följande roller:
- Elleverantör (Elåterförsäljare)
- Balansansvarig
- Eltrader
Elleverantör (Electricity Retailer)
Elleverantör är den aktör som har leveransavtal med elanvändarna (konsumenter eller näringsidkare) säljer elen elanvändare . Svenska Kraftnät har 154 st elleverantörer registrerade (2008).
Elleverantörerna måste köpa in elen direkt från en producent, från en trader eller från marknadsplatsen. Elhandel bedrivs antingen som fastkraft med fasta energivolymer eller "ta vad du vill ha och betala sen" avtal (take and pay). Till elanvändarna är den senare avtalsformen den vanligaste och baseras enbart på uppmätt energi.
Det är inte elleverantören som ansvarar för överföringen av elen på nätet - det är nätägarna, däremot är elleverantören enligt ellagen leveransskyldig för den el som tas ut av elanvändarna i elnätens uttagspunkter. Leveransskyldigheten innebär att elleverantören inte har rätt att avbryta elleveransen utan medgivande från elanvändaren. Om elanvändaren inte betalar sina elräkningar finns det regler för hur elleverantören kan säga upp elleveransavtalet.
För att få levera el kräver ellagen också att elleverantören har någon som tar balansansvar för elleveransen i uttagspunkten i elnätet.
Avregleringen av elmarknaden i Sverige 1996 innebar att konkurrens infördes mellan elleverantörerna. Genom att aktivt välja elleverantör och avtalsform kan en elanvändare påverka sin kostnad för elen.
Vid ett leverantörbyte tecknar elanvändaren avtal om elleveransen med elleverantören. Det är elleverantören som sedan administrerar leverantörsbytet och anmäler till nätägararna när elleveransen ska påbörjas. Leverantörsbyten kan ske vid varje månadsskifte och då en elanvändare flyttar in i en bostad (förbrukningsanläggning).
Balansansvarig (Balance Responsible)
Balansansvarig är den som har ansvar för att det tillförs lika mycket energi som det levereras inom ett energisystem. I Sverige är den som tecknar avtal om balansansvar (balansansvarsavtal) för el eller naturgas med Svenska Kraftnät som är balansansvarig för dessa energislag. Begreppet tillkom 1993/1994 då Svenska Kraftnät utvecklade regelverket för den avreglerade elmarknaden som planerades att genomföras 1995 men som senarelades till 1996 p.g.a. regeringsskifte hösten 1994. Svenska Kraftnät har avtal med 36 st balansansvariga (2008).
Eltrader (Electricity Trader)
Eltrader är den aktör som enbart handlar med fastkraft. På elbörsen NordPool handlas enbart fastkraft och det är också vanligt mellan aktörerna.
Aktörer med infrastrukturen som gör elmarknaden möjlig
För att elmarknaden ska fungera krävs att några aktörer svarar för infrastrukturen
Nätägaren (Grid Owner)
Nätägaren är den aktör som äger elledningarna som förbinder produktions- och förbrukningsanläggningar. Nätägarna överför/distribuerar elen mellan elproducenten och elanvändaren via stam- regional- och lokalnät. Nätägaren ansvarar också för att mäta den inmatade eller uttagna elenergin samt rapportera mätvärden till berörda parter bl.a. till elleverantören. För att veta till vilken aktör mätvärden ska rapporteras håller nätägaren reda på vem som är elleverantör och balansansvarig för respektive leveranspunkt (mätpunkt). Således bär nätägaren upp hela infrastrukturen för elmarknaden. Svenska Kraftnät har 196 st nätägare registrerade (2008).
Ellagen reglerar Nätägarens verksamhet. I ellagen föreskrivs förutom ovanstående att t.ex. nätägaren inte får bedriva handel med el.
I praktiken är det omöjligt att byta nätägare, är man inte nöjd med sin nätägare måste man flytta till ett nät med en annan nätägare som den ytterst drastiska lösningen. Nätägaren är skyldig att ansluta produktions- och förbrukningsanläggningar till sitt nät och överföra elen till och från dessa anläggningar. Nätägaren har ett nätavtal med producenter- och elanvändare anslutna till sitt nät. När man flyttar in eller ut i en bostad är det viktigt att man i god tid tecknar avtalet (anmäler inflyttning) eller säger upp avtalet (anmäler utflyttning). Vid utflyttning riskerar man annars att få betala nättariffen tills man anmält utflyttningen.
Det koncessionspliktiga nätet sträcker sig fram till en fastighet. Inom en fastighet är inte elnätet koncessionpliktigt och ägs av fastighetsägaren. I många flerbostadfastigheter har fastighetsägaren överlåtit ansvaret att mäta elförbrukningen till varje lägenhet till nätägaren. Om så är fallet gäller ellagens regler för byte av elleverantör även i det icke koncessionspliktiga fastighetsnätet. Om däremot fastighetsägaren själv svarar för energimätningen krävs att fastighetsägaren avtalar med nätägaren om att byte av elleverantör kan ske inom fastigheten (vilket är en mindre vanlig lösning). Fastighetsägaren har i de senare fallen en monopolliknande situation och villkoren för elleveransen inom fastigheten regleras i hyresavtalet med hyresgästerna/elanvändarna.
Systemansvarig (Transmission System Operator, TSO)
Systemansvarig för elförsörjningen är Svenska Kraftnät och är den som kopplar ihop den fysiska överföringen av elen med den kommersiella elhandeln. Genom att teckna avtal med aktörer kallade balansansvariga som tar på sig ansvaret att tillföra elsystemet lika mycket el som levereras säkerställs att den överförda elenergin alltid är i balans.
Elhandel
Elhandel berör alla aktörsroller i kedjan: Systemansvarig - Balansansvarig - Elproducent - Elbörs - Elleverantör - Elanvändare. Elmarknadens primära drivkraft består av elanvändarens önskan att köpa el till lägsta kostnad (efterfrågan) och elproducentens önskan att producera med vinst (utbud). Övriga aktörsroller är mellanled som bedrivs av affärsmässiga eller av funktionsmässiga skäl.
Elhandel delas upp i två huvudsakliga avtalsformer "ta allt du behöver och betala sen"-avtal (take & pay-avtal) och fastkraftavtal.
- Take & pay-avtal baseras på levererad elenergi för en viss tidsperiod uppmätt av en enegimätare. Prissättningen kan antingen vara fast eller rörligt per energienhet (kWh eller MWh). Take & pay-avtal är den vanligaste avtalsformen till de flesta elanvändare.
- Fastkraftavtal baseras på en per tidsperiod fixerad energivolym. Energivolymen levereras oavsett vilka behov som finns. Ofta görs fastkrafthandeln upp i MWh per timme. Exempel på elhandel som sker med fastkraftavtal är den handel som sker avista via en elbörs eller bilateralt mellan elhandlare. Elhandeln på "engros"marknaden sker oftast i MWh per timme.
Elbörsen tillhandahåller även handel med el på termin.
En elanvändare som köper el som fastkraft vill givetvis få den köpta fastkraften tillgodoräknad d.v.s. den uppmätta energin reducerad med fastkraften. Detta kan enbart ske om elanvändaren får tillgodoräkna sig fastkraften i sin kraftanskaffning från elleverantören som säljer el i "take & payavtal".
Elanvändare kan fritt välja elleverantör. Byte av elleverantör sker alltid den första dagen i månaden. Den nya elleverantören ska anmäla bytet till nätägaren senast den 15:e i månaden innan den första leveransmånaden.
Prissättningen av levererad elenergi till elanvändare (konsumenter eller näringsidkare) med lägre elförbrukning sker vanligtvis i ören per kWh. Elanvändaren erbjuds tre alternativ vid prissätning av den köpta elen:
- fast pris
- rörligt pris
- tillsvidarepris
En ny kund brukar ges tillsvidarepris, som är ett slags fast pris som elleverantören kan ändra på eget initiativ. Ett fast pris är ett pris avtalat över en överenskommen tidsperiod. Det påverkas inte av priserna på elbörsen, däremot kan det påverkas av statliga beslut om skatter och liknande. Det rörliga priset är ett pris som följer elbörsens rörliga pris. Då elleverantörerna för schablonavräknade uttagspunkter inte följer konsumtionen dag för dag beräknar de istället ett medelpris baserat på det rörliga priset på elbörsen plus ett fastställt påslag plus statliga skatter och avgifter. Vid jämförelse av rörliga priser bör man granska påslaget. Generellt kan sägas att tillsvidarepris är minst förmånliga eftersom elbolaget helt kan ändra priset. Fasta priser och rörliga priser har samma förhållande till varandra som fast och rörlig ränta, det vill säga: det är omöjligt att på förhand veta om det ena eller det andra är lönsammast.
Elbörs
Elbörsen gör det möjligt för elhandlare att på ett konkurrensneutralt sätt köpa och sälja elenergi (fastkraft).
Reglermarknad
Reglermarknaden syftar till att ge den systemansvariga ett instrument för att upprätthålla den momentana balansen i elsystemet (sekundär frekvensreglering). Elsystemets momentana balans mäts genom frekvensen på spänningen. Frekvensen i det nordiska elsystemet ska vara 50 Hz.
På reglermarknaden handlar den systemansvarige med reglerkraft. Den systemansvarige köper och säljer reglerkraft från/till balansansvariga med reglerobjekt (produktion) som är lättreglerad. De balansansvariga ger bud (Kr/MW) för upp- respektive nedreglering.
Vid underbalans (låg frekvens) köper (avropar) den systemansvarige reglerkraft varvid den balansansvarige reglerar upp produktionen . Vid överbalans (hög frekvens) säljer (avropar) den systemansvarige reglerkraft varvid den balansansvarige reglerar ned produktionen. Systemansvarigs köp av reglerkraft innebär att systemet uppregleras och försäljning av reglerkraft innebär att systemet nedregleras.
I Norden (Sverige, Danmark, Finland och Norge) har de systemansvariga organiserat reglermarknaden så att den billigaste regleringen för det gemensamma elsystemet alltid avropas först.
Elcertifikat
Elcertifikat tilldelas de elproducenter som producerar el från elcertifikatberättigade elproduktionsanläggningar baserat på förnyelsebara energikällor såsom vindkraft, solenergi, geotermisk energi, vågenergi, vissa biobränslen samt viss vattenkraft. Elcertifikatsystemet ger elproducenter en extra intäkt som gör det lönsammare att investera i förnybar elproduktion.
Energimyndigheten är den myndighet som godkänner de elcertifikatberättigade produktionsanläggningarna och Svenska Kraftnät är kontoförande myndighet för elcertifikaten.
Systemet med Elcertifikat infördes ursprungligen den 1 maj 2003 för att öka andelen förnyelsebar elproduktion till år 2016 med 17 TWh. År 2006 gjordes en förändring av elcerifikatsystemet som innebar att Elcertifikatssystemet förlängs till och med 2030. Delmålet att till år 2016 skapa 17 TWh förnyelsebar el jämfört med 2002 års nivå kvarstår.
För varje producerad MWh el från elcertifikatberättigade produktionsanläggningar erhåller producenten ett elcertifikat. Elcertifikaten skapas genom att mätvärden från de elcertifikatberättigade produktionsanläggningarna rapporteras till Svenska Kraftnäts system Cesar. I Cesar tilldelas producenterna elcertifikaten som sin tur kan överlåta dessa till elleverantörer eller andra som handlar med elcertifikat. I Cesar publiceras statistik över omsättning och priser för elcertifikaten.
Elleverantörerna (och vissa elanvändare) är tvungna att skaffa sig elcertifikat i proportion till hur mycket el de levererar, så kallad kvotplikt. Därmed skapas en efterfrågan för elcertifikaten. Detta leder i sin tur till att det uppstår en marknad för elcertifikaten eftersom elleverantörerna måste köpa elcertifikat från de producenter som har certifikatberättigad produktion.
Elleverantörerna är skyldiga att baka in kostnaden för elcertifikatet i elpriset till elanvändarna.
Elleveranser till viss elintensiv industri är undantagna från kvotplikten.
Energimyndigheten anger att Sveriges elproduktion från förnybara energikällor har ökat med 6,2 TWh mellan 2002 och 2007 som en följd av systemet.[1]
Elnät
Elnäten delas upp i stamnät, regionalnät och lokalnät. Till elnätet ansluts anläggningar i uttagspunkter, inmatningspunkter eller gränspunkter. I dessa anslutningspunkter är nätägaren skyldig att mäta energiöverföringen. Till uttagspunkter är förbrukningsanläggningar anslutna. Till inmatningspunkter är produktionsanläggningar är anslutna. Till gränspunkter är andra nät anslutna.
För att få bygga elledningar över allmän mark krävs att man får koncession från staten. I Sverige är det Energimarknadsinspektionen som utfärdar nätkoncessioner. Nätkoncessionerna indelas i koncession för område och linjekoncession. Koncession innebär att nätägaren får monopol på överföring av el inom ett geografiskt område eller en sträcka.
Nätavgift
Nätägaren tar för konsumenter och andra elanvändare med lägre eluttag från nätet vanligtvis ut två priser för sina tjänster: fast pris och pris per kilowattimme. Det fasta priset baseras på säkringsstorleken. Energimarknadsinpektionen övervakar så att nätägarens nättariffer är skäliga. Är man inte nöjd med sin nättariff kan man klaga till Energimarknadsinspektionen.
Eftersom man betalar den fasta avgiften berorende på huvudsäkringens storlek är det viktigt att säkringen är anpassad till det uttag man har. Om t.ex. huset tidigare varit eluppvärmt och man övergår till annan uppvärmning, är det viktigt att man minskar huvudsäkringens storlek för att därmed minska sina fasta nätkostnader. För att byta till lägre säkringsstorlek tar man kontakt med en elinstallatör som i sin tur anmäler säkringsbytet till nätägaren.
Vid flerbostadshus kan nätet anslutas till fastigheten i en eller ett fåtal punkter. En fastighetsägaren och hyresgästerna/bostadsrättsinnehavarna kan många gånger minska sina nätkostnader genom att ha en abonnemangspunkt eller ett fåtal abonnemangspunkter i nätavtalet med nätägareni stället för att varje lägenhet har sitt eget nätabonnemang. I en sådan lösning kan det även vara fördelaktig vid upphandlingen av elen eftersom upphandlingen av en större volym sannolikt ger att bättre elpris än om var och en köper in sin egna el från elleverantören.
Stamnät
Stamnätet i Sverige består av ett elnät med i huvudsak spänningsnivåerna 220 kV och 400 kV. Utbyggnad och drift av stamnätet sker genom koncession för linje. I Sverige ägs stamnätet av staten och förvaltas av Svenska Kraftnät. Stamnätet förbinder större produktionsanläggningar (anslutna i inmatningspunkter) med i huvudsak regionalnätet (anslutna i gränspunkter). De uttagspunkter som finns på stamnätet är i första hand försöjning av produktionsanläggningarnas hjälpkraft (då ingen produktion sker), men också någon enstaka uttagspunkt avseende ren förrbrukningsanläggning.
Regionalnät
Regionalnäten i Sverige består av elnät med i spänningsnivåerna mellan 40 kV och 130 kV. Utbyggnad och drift av regionalnät sker genom koncession för linje. Det finns ett flertal regionalnät i Sverige med olika nätägare. Regionalnäten förbinder stamnätet med lokalnäten (anslutna i gränspunkter), samt produktionsanläggningar (anslutna i inmatningspunkter) och större förbrukningsanläggningar t.ex. industrier (anslutna i uttagspunkter).
Svenska Kraftnät har 37 st regionalnätsområden regitrerade (2008).
Lokalnät
Lokalnäten i Sverige består av elnät med i huvudsak spänningsnivåer lägre än 40 kV. Utbyggnad och drift av lokalnät sker i första hand genom koncession för område. Lokalnäten förbinder regionalnäten med förbrukningsanläggningar (anslutna i uttagspunkter), samt mindre produktionsanläggningar (anslutna i inmatningspunkter).
Svenska Kraftnät har 15 st lokalnätsområden som inte är schablonavräkningsområden regitrerade (2008).
I lokalnät med uttagspunkter vid lågspänning (400/230 V) som inte mäts och avräknas per timma utan schablonavräknas kallas Schablonavräkningsområden. Samtliga uttagspunkter över 63 A huvudsäkring och all produktion skall vara timmätt och timavräknad. Ett schablonavräkningsområde är ett lokalnät som därför bestå av dels schablonavräknade uttagspunkter och dels timmätta och timavräknade uttagspunkter. Energin i schablonavräknade uttagspunkter ska registreras (avläsas) minst en gång per år fram t.o.m. juni 2009, därefter ska energin i de schablonavräknade uttagspunkterna registreras månadsvis.
Schablonavräkningsområde som omfattar energi för samtliga uttagspunkter som inte är timmätta samt områdets förluster. Genom att all tillförsel (utbyten med andra nät samt produktion) och förbrukning över 63 A huvudsäkring är timmätt, kommer även residualen som beräknas vara energi per timme. Det är denna residual som kallas förbrukningsprofil.
Svenska Kraftnät har 303 st schablonavräkningsområden regitrerade (2008).
Icke koncessionspliktigt nät
Ett icke koncessionspliktigt nät är i första hand inom en fastighet och normalt inte ett nät som passerar allmän mark. Det icke koncessionspliktiga nätet är också normalt endast för elanvändarens egna behov och syftar inte till överföring för någon annans räkning.
Om ägaren till det icke koncessionspliktiga nätet och nätägaren till det koncessionspliktiga nätet kommer överns om att enskilda förbrukningsställen inom det koncessionspliktiga nätet ska mätas och avräkna av nätägaren gäller ellagens regler för leverantörsbyten även inom det icke koncessionspliktiga nätet.
Avräkning (Settlement)
Avräkning är det begrepp som används för den process där energivolymer fastställs, kvalitetssäkras (valideras) och prisätts för att därefter ligga till grund för fakturering. Hur avräkningen är utformad är avgörande för den avreglerade elmarknadens effektivitet. För att uppnå effektivitet krävs att marknadens rutiner och informationstruktur baseras på standardiserade metoder som kan tillämpas av samtliga aktörsroller på marknaden.
Inom elmarknaden skiljer man mellan timavräkning och schablonavräkning. En typ av timavräkning är den avräkning som Svenska Kraftnät utför i balansavräkningen för att fastställa balansansvarigas timbalanser s.k. Balanskraft.
All produktion (genom mätning där inmatningspunkter ansluts till nätet) och alla utbyten mellan nät (genom mätning där gränspunkter kopplar samman olika nät) samt förbrukning där uttagspunkter ansluts till elnäten med en huvudsäkring över 63 A ska vara timmätt och timavräknad. Upp till och med 63 A kan uttagspunkterna schablonavräknas. Mätvärdesrapporteringen är organiserad i nätavräkningsområden.
Nätavräkningsområde
Nätavräkningsområde är ett begrepp som används för att organisera mätvärdesrapporteringen i den avreglerade elmarknaden. Ett nätavräkningsområde definieras som ett elektriskt sammanhängande nät, ägt av en nätägare och där någon tagit på sig balansanvaret för områdets överföringsförluster. Nätavräkningsområdet avgränsas till andra nätområden genom att timmätare i gränspunkterna mäter upp import/export till/från området. Svenska Kraftnät fastställer nätavräkningsområden i samråd med nätägaren. Nätavräkningsområde ges ett namn som gör det möjligt att identifiera den geografiska placeringen.
Nätområdesindelningen gör det möjligt för Svenska Kraftnät att kvalitetssäkra mätvärdesrapporteringen till balansavräkningen.
Vid rapportering av timmätvärden till balansavräkningen eller till balansansvariga för den balansansvariges debitering av elleverantörer (som ligger under den balansansvariges balansansvar), aggregeras mätvärdena av nätägaren per nätavräkningsområde och aktör samt rapporteras till respektive aktörer. Mätvärden samlas in i gränspunkter till andra nät, inmatningspunkter (produktion) och uttagspunkter (förbrukning).
Gränspunkter
Energin i gränspunkter ska registreras per timme och samlas in varje dygn direkt efter dygnsskiftet. Enkilda mätvärden ska rapporteras till nätägaren till det angränsande nätavräkningsområdet. Aggregerade mätvärden för utbyten till angränsande nätavräkningsområden ska dygnet efter leveransdygnet rapporteras till Svenska Kraftnät.
Inmatningspunkter
Energin i inmatningspunkter (produktion) ska registreras per timme och samlas in varje dygn direkt efter dygnsskiftet. Enkilda mätvärden ska rapporteras till producenten och till den elleverantör som köper elen av producenten. Aggregerade mätvärden för inmatning inom nätavräkningsområdet ska rapporteras per aktör (elleverantör och balansansvariga) och till Svenska Kraftnät.
Uttagspunkter
Energin i uttagspunkter (förbrukning) ska registreras per timme om huvudsäkringen är större an 63 A och samlas in varje dygn direkt efter dygnsskiftet. Enkilda mätvärden ska rapporteras till elanvändaren och till den elleverantör som levererar elen till elanvändaren. Aggregerade mätvärden för förbrukning inom nätavräkningsområdet ska rapporteras per aktör (elleverantör och balansansvariga) och till Svenska Kraftnät. I Sverige finns ca 5,2 miljoner uttagspunkter.
Nätförluster
I nätavräkningsområden där all förbrukningen är timmätt (stamnät, regionalnät och vissa lokalnät) kan nätägaren beräkna nätförlusterna som ett timmätvärde. Dessa mätvärden rapporteras till den elleverantör som levererar el för nätförlusterna till nätägaren. Mätvärden för förluster inom nätavräkningsområdet ska rapporteras till Svenska Kraftnät.
Schablonavräkningsområde är ett nätavräkningsområde där det finns uttagspunkter vid lågspänning som ska schablonavräknas. Vid fastställande av schablonberäkningsområden kan Svenska Kraftnät göra avsteg från kravet att området ska vara elektriskt sammankopplat, men Svenska Kraftnät har då tilläggskravet att områdets olika delar ska vara geografiskt i direkt anslutning till varandra, samt att delområdena matas från samma regionalnät. Ett schablonavräkningsområde bör om möjligt överenstämma med landets kommunindelning.
I schablonavräkningsområden beräknar och rapporterar nätägare en förbrukningsprofil som omfattar alla icke timmätta uttagspunkterna och områdets förluster. Förbrukningsprofilen rappporteras till Svenska Kraftnät. Nätägaren ansvarar för energimätningen och är skyldig att för schablonavräknade uttagspunkter registrera (avläsa) mätvärden minst en gång per år till 2009-07-01 och månadsvis därefter. Dessutom ska nätägaren läsa av energimätarna vid in- och utflyttning samt vid mätarbyte.
Balansavräkning (Balance Settlement)
Balansavräkning är den avräkning Svenska Kraftnät utför för att fastställa de balansanvarigas balanskraft.
Balanskraft (Balance Power)
Balanskraft är skillnaden mellan tillförsel och leverans av energi för en balansansvarig. Balanskraft avräknas av Svenska Kraftnät i balansavräkningen genom att beräkna skillnaden mellan vad som faktiskt levererats (uppmätt produktion eller förbrukning) och det som den balansanvarige planerade att leverera (produktionsplaner eller förbrukningsprognoser). Balanskraft avräknas som produktionsbalanskraft och förbrukningsbalanskraft med energi per timme och debiteras av Svenska Kraftnät enligt villkor i balansansvarsavtalet.
Schablonavräkning syftar till att en volym av en vara eller produkt beräknas och prissätts efter en schabloniserad metod. Schablonavräkning inom elmarknaden delas in i två faser preliminär schablonavräkning och slutlig schablonavräkning (Reconciliation).
Inom elmarknaden infördes schablonavräkning mellan aktörerna vid den s.k. Schablonavräkningsreformen den 1 november 1999. Reformen innebär att elanvändare med lägre elförbrukning, som har anläggningar anslutna till elnätet med högst 200 A huvudsäkring från och med 1 november 1999 och från och med 1 juli 2006 med högst 63 A huvudsäkring, kan byta elleverantör utan att ha mätare som registrerar elenergin per timme. Enligt regelverket ska mätaravläsning ske minst en gång per år för denna kategori elanvändare (till 1 juli 2009). Från och med 1 juli 2009 ska alla schablonavräknade uttagspunkter (max 63 A) ha energimätare som avläses en gång per månad. Härigenom kommer elanvändarna slippa bli preliminärdebiterade för sin elförbrukning. Schablonavräkning kommer efter att månadsmätreformen genomförts enbart beröra avräkningen av de aktörer som under månaden blir preliminäravräknade per timme och som efter att energimätarna blivit avlästa blir avräknade för sin kvarkraft.
Förbrukningsprofil (Load Profile)
Förbrukningsprofil kallas den energi för samtliga uttagspunkter inom ett "Schablonavräkningsområde" som inte är timmätta och timavräknade samt områdets förluster. Genom att all tillförsel (utbyten med andra nät samt produktion) och förbrukning över 63 A huvudsäkring är timmätt, kommer även residualen som beräknas vara energi per timme. Det är denna residual som kallas förbrukningsprofil. I Sverige utförs Schablonavräkningen på elmarknaden med hjälp av förbrukningsprofilen. Vid Svenska Kraftnäts beräkning av de balansansvarigas balanskraft beräknas deras preliminära leverans av schablonavräknad förbrukning med hjälp av förbrukningsprofilen.
Andelstal är en aktörs andel av förbrukningsprofilen i schablonavräkningsområden och uttrycks i kWh per månad. Andelstal finns dels som preliminära andelstal och slutliga andelstal och dels andelstal för förbrukning och förluster. Mellan 1999-11-01 och 2009-07-01 delas andelstalen upp i höglast (HL) och låglast (LL) (HL = 6:00--22:00,måndag--fredag; LL = övrig tid).
Preliminära andelstal
Preliminära andelstal beräknas av nätägaren per aktör (elleverantör resp. balansansvarig) och finns för förbrukning och för förluster. Preliminära andelstal för förbukning beräknas för den kommande leveransmånaden och baserad på elleveranörens anmälda leveransstruktur och uttagspunkternas förbrukning samma månad året innan. Preliminärt andelstal för förluster är lika med slutligt andelstal för förluster samma månad ett år tidigare.
Slutliga andelstal
Slutliga andelstal beräknas av nätägaren per aktör (elleverantör resp. balansansvarig) och finns för förbrukning och för förluster. Slutliga andelstal för förbrukning beräknas genom att summera uppmätt månadsenergi baserat på aktuell leveranstruktur för alla schablonavräknade uttagspunkter för leveransmånaden efter att energimätarna har blivit avlästa. Månadsenergin är antingen uppmätt eller beräknad. Om energimätarna inte registrerar energin per månad fördelas den uppmätta energin till ett månadsvärde med hjälp av förbrukningsprofilens fördelning. Slutliga andelstal för förluster är förbrukningsprofilens energi minus summan av slutliga andelstal för förbrukning.
Preliminär schablonavräkning baseras på historiska uppgifter om elförbrukningen och någon form av fördelning över tiden. Preliminär schablonavräkning utförs i avvaktan på att energimätarna blivit avlästa och den faktiska förbrukade elenergin blivit fastställd. För balansansvariga genomförs den preliminära schablonavräkningen i balansavräkningen genom att preliminärt och proportionellt fördela förbrukningsprofilens energi (timvärden) mellan de balansansvariga som har schablonleveranser till uttagspunkter i ett schablonavräkningsområde. Proportioneringen sker i förhållande till balansanvarigas preliminära andel (preliminära andelstal) av förbrukningsprofilen. På motsvarande sätt kan balansansvariga beräkna preliminära schablonleveranser till de elleverantörer som den balansnsvarige är balansansvarig för. Det preliminära andelstalet kan i sig själv ligga till grund för preliminär debitering av ellverantören.
Slutlig schablonavräkning sker efter att samtliga energimätare för schablonavräknade uttagspunkter i ett schablonavräkningsområde blivit avlästa och därmed fastställt den faktiskt förbrukade energin. Den faktiskt förbrukade energin uttrycks i slutliga andelstal per aktör. I slutavräkningen av schablonleveranserna beräknas skillnaden mellan slutlig leverans (slutliga andelstal) och den preliminära schablonleveransen, den s.k. Kvarkraften. För balansanvarigas räkning slutavräknar (debiterar) Svenska Kraftnät kvarkraften.
Kvarkraft (Reconciled Energy)
Kvarkraft är ett begrepp inom elmarknaden och är skillnaden i energi mellan slutligt och preliminärt schablonavräknade elleveranser. Begreppet kvarkraft myntades av Lars Munter på Svenska Kraftnät i samband med den så kallade schablonavräkningsreformen 1999. Kvarkraft är elmarknadens motsvarighet till begreppet kvarskatt inom skatteområdet. Kvarkraft finns som en term i Svenska Kraftnäts avtal med de balansanvariga (balansansvarsavtalet). Begreppet kvarkraft har så vitt är känt inte använt som begrepp vid slutfakturering av elleveranser till elanvändare utan enbart vid slutavräkning mellan elleverantörer, balansansvariga och Svenska Kraftnät.
Marknadsövervakning
Myndighet för övervakning av den svenska elmarknaden är Energimarknadsinspektionen
Elmarknadsbegrepp (Nomenclature in the electricity market)
Balansansvar
Balansansvar är åtagandet att ansvara för att det tillförs lika mycket energi - el eller naturgas - som man levererar.
Balansansvarig (Balance Responsible)
Balansansvarig är den som genom avtal med Svenska Kraftnät tagit på sig åtagandet om balansansvar.
Balansansvarsavtal
Balansansvarsavtal är det avtal som Svenska Kraftnät tecknar med den som åtar sig balansansvar. I balansansvarsavtalet för el regleras villkoren för leverans av reglerkraft, balanskraft och kvarkraft.
EDIEL
EDIEL står för EDI för ELbranschen. Begreppet EDIEL myntades 1995 av Svenska Kraftnäts dåvarande IT-chef Erland Holmqvist och har varumärkesskyddats av Svenska Kraftnät.
ebiX
ebiX står för European forum for energy Business Information eXchange och är en europeiska sammanslutning för att på europeisk bas utveckla standardiserade EDIEL-meddelanden. ebiX utvecklades från Nordel Ediel Nordic Forum efter att intresset för EDIEL väckts i samband med avreglering av elmarknaden på kontinenten (Holland och Tyskland var de första utomnordiska länderna som var intresserade). Svenska Kraftnät har varumärkesskyddat begreppet ebiX.
EDIEL i Sverige
Inför avregleringen av den svenska elmarknaden var det uppenbart att marknaden endast skulle kunna etableras om branschen på ett effektivt sätt kunde lösa hur avräkningen skulle organiseras. Framför allt gällde det att skapa en lösning för informationsutbytet av mätvärden, strukturdata för leverantörsbyten och avräkningsinformation etc mellan aktörerna. Två utredningar var vägledande för detta, dels konsultstudien MARÖ-utredningen (Mätning, Avräkning, Rapportering och Övervakning på en reformerad elmarknad, NUTEK R 1993:57) som NUTEK initierade 1993 och dels Elforskstudien Krav på Mätning och Avräkning (Elforsk rapport 94:9) 1994. Mats Edvinsson STOSEB var projektledare för båda projekten.
I Elforskstudien skissades hur EDIFACT-formatet kunde utnyttjas för EDI-meddelanden för branschen. Tack vare initiativ från Svenska Kraftnät 1995 arbetades slutligen den formatstandard fram som började användas då elmarknaden avreglerades 1996.
För att få genomslag så att alla aktörer i elbranschen använder samma meddelandestandard föreskrivs i de svenska mätningsföreskrifterna att EDIEL-formatet ska användas vid elektronisk kommunikation med nätägarna.
EDIEL-avtal
Alla aktörer på elmarknaden tecknar EDIEL-avtal med Svenska Kraftnät. Avtalets syfte är dels att reglera så aktörerna följer de formatstandards som Svenska Kraftnät utvecklar och dels att Svenska Kraftnät ska få EDIEL-utvecklingen finansierad.
EDIEL i Norden
För att få en enhetlig nordisk EDIEL-standard har gemensamma dokument tagits fram inom Nordel Ediel Nordic Forum.
Nordel
Nordel är en samarbetsorganisation inom elområdet mellan de nordiska systemansvariga.
ETSO
ETSO(European Transmission System Operators) är en samarbetsorganisation inom elområdet mellan de europeiska systemansvariga.
Källor
- Svensk Energi
- Elmarknadshandboken
- Energimarknadsinspektionen
- Svenska Kraftnät, Den svenska elmarknaden
- Svenska Kraftnät, Rutiner på den svenska elmarknaden
- NordPool
- Energikunskap
- Elrådgivningsbyrån
- om balansansvarig
- Om lagen om elcertifikat
Externa länkar
- EDIEL Sverige
- EDIEL Nordel
- EDIEL Europa
- Nordel
- ETSO
- Metro Teknik – Så mycket kostar din el Artikel som förklarar hur stor del av det konsumenten betalar på elräkningen som är skatter, avgifter och annat
