Från Rilpedia

Eino Kaila, född 9 augusti 1890, död 1 augusti 1958, var en finländsk filosof och psykolog. Hans utveckling kan indelas i tre faser. Den första fasen, ungefär 1930-35, fokuserar främst på empirisk psykologi där gestaltteori intar en central plats. Det mest betydande verket från denna fas är Personlighetens psykologi från 1934. Den andra fasen, ungefär 1935-50, är starkt influerad av den logiska positivismen. Det mest betydande verket från denna fas är Den mänskliga kunskapen från 1939. I samband med hans anammande av de logisk-positivistiska idealen blev han under denna period metodologisk behaviorist. Hans sista fas innebär till viss del en återgång till gestaltteorin. Han hann emellertid aldrig avsluta denna forskning.

Kaila var professor i filosofi vid finska universitetet i Åbo 1921-30 och professor i teoretisk filosofi i Helsingfors 1930-48. Han var även en av Finlands akademis ledamöter. År 1943 invaldes han som utländsk ledamot nummer 811 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Referenser

• Uppslagsordet "Kaila, Eino" från Filosofilexikonet (1988), Bokförlaget Forum AB, Uppsala 2004, ISBN 91-37-11151-5