Einarr Skúlason

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Einarr Skúlason var en isländsk präst och skald som levde på 1100-talet. Han tillhörde Egil Skallagrimssons ätt, de så kallade Myramännen. Sin mesta tid tillbringade han i Norge, hos kungarna Sigurd Jorsalafare, Harald Gille och den sistnämndes söner, särskilt Östen, som han blev stallare hos. Efter Östens avsättning (1157) diktade han till hövdingen Gregorius Dagssons ära kvädet Elfarvísur (det vill säga "älvvisorna"), med anledning av hövdingens seger vid Göta älv över Håkan Herdebred. Den mest berömda av Einarrs drapor är Geisli ("strålen"), som handlar om Olof den heliges förtjänster inom kristendomen, och även de mirakel som sägs ha inträffat efter hans död. Denna drapa, som Einarr berättade i Kristkyrkan i Nidaros i närvaro av de tre dåvarande norska kungarna, Östen, Sigurd och Inge, samt den förste norske ärkebiskopen, Jon, är ett drottkväde och den äldsta drapan med kristet innehåll som bevarats fullständigt. Jämför "Geisli", utgiven av G. Cederschiöld (1873), samt Th. Wisén, "Carmina norrœna" (1886-89).

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk