Från Rilpedia

Egenmäktighet med barn är ett brott enligt svensk lag.

I 7 kap 4 § brottsbalken föreskrivs:

"Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt."

Om gärningen riktar sig mot barnet självt och innebär att barnet berövas sin frihet, eller försätts i ett tvångstillstånd eller i nödläge, är det inte fråga om egenmäktighet med barn. Sådan gärning faller istället under frihetsbrotten. ^{[källa behövs]}

Det är oklart vems rätt 7:4 BrB ska skydda. I senare praxis har Högsta Domstolen, med viss tvekan, funnit att egenmäktighet riktar sig både barnet och vårdnadshavaren.^{[källa behövs]}

Barnets bästa tillmäts betydelse främst vid bedömningen av rekvisiten obehörigen och utan beaktningsvärda skäl.^{[källa behövs]}