Från Rilpedia

Hela eller delar av artikeln innehåller text från den numera fria publikationen Nordisk familjebok, vilket gör att den kan innehålla omodernt språkbruk. Du kan hjälpa Wikipedia genom att modernisera artikelns språk.

Edward Charles Pickering , född 19 juli 1846 i Boston, död 1919, nordamerikansk astronom och sonsons son till Timothy Pickering. Han blev 1867 professor i fysik vid Massachusetts Institute of Technology i Boston, 1877 professor i astronomi och geodesi samt direktor för Harvard College Observatory i Cambridge. I sistnämnda ställning har han utövat en storartad verksamhet, framför allt på fixstjärnastronomins område. Han organiserade en hel rad omfattande fotometriska arbeten över fixstjärnorna, till största delen utförda med den av honom konstruerade meridianfotometern. Dessa arbeten utsträcktes även till den sydliga stjärnhimmelen genom expeditioner till Sydamerika. Resultaten av dessa arbeten är införda i ett flertal stjärnkataloger, som av P. slutligen sammanfattats i två stora kataloger, Revised Harvard photometry. A catalogue of the positions, photometric magnitudes and spectra of 9110 stars etc. (1908) och A catalogue of 36,682 stars fainter than the magnitude 6,50 observed with the 4-inch meridian photometer etc. (s.å.). Av dessa kataloger, som tillsammans innehåller bestämningar av ljusstyrkan för nära 47 000 stjärnor, innehåller den förra huvudsakligen de ljusstarkare stjärnorna till storleksklassen 6,5, den andra de ljussvagare. Den förra upptar även bestämningar av spektraltyperna för de däri ingående stjärnorna. Dessa bestämningar av stjärnornas spektra är sammanställda ur de ävenledes mycket omfattande undersökningar över fixstjärnspektra, som under P:s ledning utförts och av vilka en stor del är publicerad i hans stora verk The Draper Catalogue of stellar spectra (1910), som upptar spektraltyperna för över 10 000 stjärnor, bestämda med hjälp av objektivprisma. Den klassifikation han i sistnämnda arbete använde för stjärnornas spektra har han senare i förening med fröken A.J. Cannon i hög grad förbättrat. Den Pickering–Cannonska spektralklassifikationen har i början på 1900-talet av flera skäl börjat alltmer undantränga den tidigare allmänt brukade Vogelska. Utom de ovannämnda stora observationsarbetena, som äro av grundläggande betydelse för den moderna stjärnastronomin, har P. utfört och lett en mängd, delvis högst betydande fotometriska och spektralanalytiska specialundersökningar över fixstjärnorna. Särskilt viktiga är hans arbeten över de variabla stjärnorna och de spektroskopiska dubbelstjärnorna. Vidare har han utfört och lettt astrofotografiska och andra undersökningar över nebulosor och stjärnhopar, observationer över solförmörkelser, över zodiakalljuset, planeter, meteorer o.s.v., bestämningar av stjärnorter samt meteorologiska observationer. Hans utgiva skrifter uppgår till ett högst betydande antal. Sedan 1877 har han utgivit Annals of the Harvard College Observatory och övriga Harvardobservatoriets publikationer samt är därjämte medredaktör för flera vetenskapliga tidskrifter.

P., som tillhörde samtidens ledande astronomer, var bland annat ledamot av Vet.-soc. i Uppsala (1892) och av Fysiogr. sällsk. i Lund (1900).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).