Från Rilpedia

Eduard Friedrich Mörike född 8 september 1804 i Ludwigsburg, död 4 juni 1875 i Stuttgart, var en tysk poet och prosaförfattare som skrev i romantisk stil.

Han studerade teologi vid universitetet i Tübingen och arbetade som luthersk kyrkoherde i Cleversulzbach, dock utan större övertygelse. Han pensionerades redan 1843 efter att under lång tid ha försummat sina plikter i tjänsten. Mörike räknas till de mest betydande tyska författarna under 1800-talet. Hans Gedichte (svenska: Dikter; 1838) är lyriska med stor originalitet, trots ett enkelt språk. De tonsattes 1888 av Hugo Wolf.

Mörike skildrar med förkärlek naturen, en natur som framstår som magisk, mystisk och besjälad. Också det undermedvetna är ett centralt motiv, där uppehåller sig Mörike särskilt vid själsliga sjukdomstillstånd. I den senare diktningen får lekfullhet och humor större spelrum än tidigare.

Mörike var även en driven prosaförfattare som behärskade flera former, från den lokalt förankrade folksagan till kriminalberättelsen.

Några av Mörikes verk vid sidan av lyriken:

• Maler Nolten, roman (1832)
• Der Schatz (1835)
• Die Regenbrüder (libretto till en opera av Ignaz Lachner, 1839)
• Classische Blumenlese (samling av översättningar av grekisk och romersk poesi, 1840)
• Idylle vom Bodensee, oder Fischer Martin und die Glockendiebe (1846/1856)
• Das Stuttgarter Hutzelmännlein (1855)
• Mozart auf der Reise nach Prag, roman (1856)
• Die Historie von der schönen Lau
• Septembermorgen

Hans Gesammelte Schriften (Samlade skrifter) omfattar fyra volymer.

Källor

• Erik Lunding: Eugène Napoleon Tigerstedt: Bonniers allmänna litteraturhistoria: Realism och naturalism, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1970, sid. 165ff. 

Externa länkar

• Mörike-texter hos tyska Projekt Gutenberg