Edoperioden

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel är en del i
serien Japans historia
med följande delar:
Tidsaxel
Förhistoria
Förhistoria
Jomon
Yayoi
Yamato
Kofun
Asuka
Senklassisk tid
Nara
Heian
Första shogunatet
Kamakura
Ashikaga
Sengoku
Sengoku
Azuchi
Andra shogunatet
Edoperioden
Expansionismen
Meijiperioden
Expansionismen
Andra världskriget
Modern tid
Efterkrigstiden
Se även:
Shogun
Japans kejsare
Nengō, japanska
tideräkningsperioder
Ukiyo-e-bild av kabukiskådespelaren Otani Oniji II. Ukiyo-e och kabuki är två exempel på de nya konstformer som blomstrade i Edo under Edoperioden.
Kommendör Perry (i mitten) och två andra män talar till kejsaren.

Edoperioden var en period i Japans historia mellan åren 1603 och 1868 då klanen Tokugawa (徳川幕府) hade makten. Den följdes av Meijiperioden.

Det så kallade Tokugawashogunatet under Tokugawa Ieyasu inledde en ny period av central makt under shogunen som enade hela Japan och samtidigt flyttade den reella makten från kejsarfamiljens Kyoto till den nya militärregimens Edo. Det sista väpnade motståndet mot den nya militärregeringen, Toyotomiklanens uppror, slogs ner i de så kallade Gennastriderna 1614 - 1615 (så kallade efter Gennaperioden).

Under 1500-talet hade handelsmän och kristna missionärer från Portugal, Spanien, Nederländerna och England anlänt till Japan men under 1600-talet misstänkte shogunatet att katolska missionärer egentligen var förtruppen för en militär erövringskampanj från Spanien eller Portugals sida. Efter ett uppror 1638 förbjöds helt sonika kristendomsuntövning och all kontakt med katolska européer. Endast mycket begränsad kontakt med holländska protestantiska handelsmän genom hamnen i Dejima tilläts. Koreanska skepp gavs tillträde till Nagasaki och även till själva huvudstaden. Därmed inleddes en lång period av isolering.

Järnmuren kring Japan stärktes ytterligare i samband med de så kallade Kyōhōreformerna 1717, då importen av utländsk konst och litteratur kraftigt begränsades. Ändå blir så kallad rangaku, studiet av västerländska läror, bara viktigare och viktigare bland vetenskapsmän, konstnärer och författare. Motståndet mot shogunatet kommer dels från konkurrerande adelsfamiljer, dels från herrelösa samurajer, ronin, och dels från religöst håll. Den så kallade Hōrekiincidenten 1758 är ett exempel på det sistnämnda.

Under Edo-periodens andra hälft blomstrar den folkliga kulturen i storstaden Edo, med ukiyo-e, kabuki, japanskspråkig litteratur och annat som på olika sätt sticker av mot den traditionella, mer kinesiskinfluerade kulturen.

Isoleringen varade i 251 år tills den amerikanske kommendören Matthew Perry tvingade Japan att öppna sig mot väst i Kanagawakonventionen år 1854. Inom några år hade kontakten med västvärlden i grunden förändrat det japanska samhället. Många historiker har dock velat nyansera den beskrivningen, och pekat på de tecken som tydde på att shogunatet var på väg att spricka upp med eller utan hjälp av utländska skepp.

Efter Boshinkriget (1867-1868) tvingades shogunatet bort från makten och kejsarens ställning restaurerades, den så kallade Meijirestaurationen. Decenniet som följde innebar en stor mängd politiska, ekonomiska, kulturella och teknologiska förändringar från Japan, som snabbt ville ta till sig allt västerländskt kunnande för att inte halka på efterkälken och kanske bli koloniserade.

Perioder

I den japanska tideräkningen infaller nedanstående tideräkningsperioder under Edo-perioden.

Startår Namn
1615 元和 Genna
1624 寛永 Kanei
1644 正保 Shōhō
1648 慶安 Keian
1652 承応 Jōō
1655 明暦 Meireki
1658 万治 Manji
1661 寛文 Kanbun
1673 延宝 Enpō
1681 天和 Tenna
1684 貞享 Jōkyō
1688 元禄 Genroku
1704 宝永 Hōei
1711 正徳 Shōtoku
1716 享保 Kyōhō
1736 元文 Genbun
1741 寛保 Kanpō
1744 延享 Enkyō
1748 寛延 Kanen
1751 宝暦 Hōreki
1764 明和 Meiwa
1772 安永 Anei
1781 天明 Tenmei
1789 寛政 Kansei
1801 享和 Kyōwa
1804 文化 Bunka
1818 文政 Bunsei
1830 天保 Tenpō
1844 弘化 Kōka
1848 嘉永 Kaei
1854 安政 Ansei
1860 万延 Manen
1861 文久 Bunkyū
1864 元治 Genji
1865 慶応 Keiō

Se även

Personliga verktyg