Från Rilpedia

Durskalans sju toner namnges ibland:

Do, re, mi, fa, sol (eller so), la, si (eller ti)

Versionen i franskspråkiga länder är följande: Ut, re, mi, fa, sol, la, si (på franska namnges till och med tonarterna efter detta system: Ut majeur, Re mineur etc.)

Den medeltida hymnen "Ut queant laxis" består av följande latinska text:

UT queant laxis

REsonare fibris

MIra gestorum

FAmuli tuorum

SOLve pooluti

LAbii reatum

Sancte Ioannes.

Melodin består av följande toner (namngivna efter den franska versionen):

UT, re, fa, re, mi, re

RE, re, ut, re, mi,

MI, fa, sol, mi, re, mi, ut, re

FA, sol, la, sol, fa, re, re

SOL, la, sol, fa, mi, fa, sol, re

LA, sol, la, fa, sol, la

sol, fa, mi, re, ut, mi, re

Som kan utläsas av fraserna ovan, börjar första raden med första tonen i skalan; andra raden med andra tonen etc. Sjunde raden däremot börjar inte på sjunde tonen. Istället har man av de två orden "Sancte Ioannes" använt förkortningen SI för att namnge sjunde tonen.