Druid
Från Rilpedia
Druid, från indoeuropeiska dru som (enligt Plinius d.ä.) betyder ek.
Druiderna utför inget offer utan ett ekblad, så kom deras namn, druider, från ett grekiskt ord dryas, som betyder ek, från denna vana. (Plinius d.ä.)
Dagens betydelse kan möjligen översättas till vishet. Kopplingen till eken går sannolikt tillbaka till de naturreligioner där träd intog en viktig roll, som Nerthuskulten, vilken också i Norden intog en central roll vid tiden för vår tideräknings början.
Begreppet druid tolkar människor olika. Somliga förknippar det med värdiga skäggiga män i vita lakan som samlas vid kulturella minnesmärken vid högtider. Andra håller druider för grymma keltiska fanatiker som offrar människor. En tredje tolkning lägger tyngdpunkten på bruk av magi, mistelkvistar och trollformler [källa behövs].
Det historiska materialet
Det idag enda förfogbara bevismaterialet erbjuder en förvirrande bild:
- Druiderna var intensivt involverade i politik,
- De ledde offerritualer,
- De spådde i framtiden
- De hämtade sin energi från det övernaturliga.
- Druider var rådgivare åt kungar
- De var ibland själv kungar
- Liksom gamla testamentets profeter var de fruktade och hölls i ära, eftersom de hade gudarnas öra.
Klassiska romerska författare framställer druiderna som prominenta medlemmar av det keltiska samhället. Flera av dem, däribland Julius Caesar (det galliska kriget), Strabon, och Plinius berättar utförligt om druider, andra mer flyktigt.
- Julius Caesar skriver i verket Det galliska kriget: I hela Gallien finns bara två klasser av män som har en ärofylld rang, den ena är druiderna, och den andra är riddarna. Druiderna ägnar sig åt kulten, ombesörjer offentliga och privata offer, ett stort antal män samlas kring druiderna för att lära sig, och de äras högt av gallerna. De beslutar i alla frågor som uppstår i statliga eller privata tvister. När ett brott förgåtts, eller ett mord, arvstvist eller gränsfördrag är omtvistat, fäller druiderna det avgörande utslaget, och utfäster straff och belöningar. Man tror att druidernas lära härstammar från Britannien (kan vara England eller nuv. Bretagne) och dit färdas druiderna för vidare utbildning, i form av verser, vilka de lär sig utantill. De finner det under sin ära, att nedteckna dessa verser, av två orsaker: dels vill de inte att denna kunskap skall komma i orätta händer, dels vill de undvika att en druid förlitar sig på det skrivna och inte på sitt omdöme. Deras totala lärotid är tjugo år, då deltar de inte i krig, och de betalar inte skatt. Kärnan i deras tro är själavandringen, tron på att själen vid döden uppfyller en ny kropp. Eftersom därför rädslan för döden är obefintlig, sporras deras tapperhet i fält.
Själva lämnade de inga skriftliga spår. Det närmaste detta man kan komma är Coligny-kalendern, en ofullständig bronstavla från första århundradet e.Kr. som berättar om "bättre" och "sämre" dagar att utföra vissa saker på.
Det arkeologiska materialet
Det arkeologiska materialet berättar inte i huvudsak om just druider, utan om präster och kultpersoner i allmänhet. I heliga byggnader, offergravar och prydnader.
Litteratur
- Miranda J Green, The Druids (eng.), Die Druiden (ty.)
