Från Rilpedia

Omma är en sagodrottning som ska ha levt under förkristen tid på Omberg i Ödeshögs och Vadstena kommuner i Östergötland. En rad sägner i Ombergsbygden nämner henne.

En sägen berättar om en jätte bosatt i Västergötland som friade till drottningen. Jätten red på sin häst över Vätterns is och vid Omberg satte hästen sin hov i bergväggen varpå sprickor bildades i isen och jätten och hästen föll baklänges och drunknade. Där hästen satte sin hov i berget bildades Rödgavels grotta. Drottning Omma blev så ledsen att hon kom att gråta i evig tid. Än idag faller hennes tårar ner i Rödgavels grotta. Ibland gråter Omma så mycket, att det bildas dimma över berget, varför hon även kallas för Dimmornas drottning.

En annan sägen berättar att kyrkporten i Rogslösa kyrka ska ha kommit från drottningens svinstia. bild

På norra Omberg, som kallas Borgberget, ligger en fornborg som bär namnet Ommaborgen.

Enligt sägen kan drottning Omma förvandla sig till en Berguv. Hennes eviga ungdom lär ha berott på att en ung upplärd flicka fick överta rollen som Drottning Omma när den tidigare blivit för gammal. Detta kunde ske då ingen människa fick se Drottningens ansikte som var dolt sedan länge i en berguvsskrud som dolde själva ansiktet. Drottning Omma tillbads av folket och man offrade till henne för att få goda spådomar och hennes beskydd. När kyrkans män krävde folkets trohet gick folket i smyg under fullmånenätter till offerplatsen eller till Drottning Ommas borg för att dyrka och att få hjälp.