Från Rilpedia

Dorsetkulturen, arkeologisk benämning på en ickeinuitisk folkgrupp från Grönland som troligen titulerade sig själva sallirmiut, sadlermiut eller enligt enligt inuitisk folklore turit. Folkgruppen upphörde att existera omkring 1902.

Dorsetkulturen har fått sitt namn efter Cape Dorset på sydöstra Baffin Island. Det förefaller som om denbighkulturens stenålderstraditioner skulle ha bidragit till uppkomsten av den första klart särpräglade kultur som växte fram i Hudson Bayregionen. Dorsetkulturen har visserligen flera klart självständiga särdrag, fr.a. den utsökta behandlingen av ben och elfenben och dess konst, som innefattade inristade geometriska mönster och snidade djur- och människostatyetter. Men både det faktum attm man finner en tydlig tonvikt på huggen sten och existensen av sticklar och mikrospån tyder på att den påverkats av denbighkulturen. Å andra sidan använde man också slipade skifferredskap, och därtill finns det en del likheter mellan denna kultur och de äldre eskimåkulturer som växte fram längre västerut.

Innehåll 1 Thulekulturen 2 Referenser 2.1 Noter 2.2 Litteratur

Thulekulturen

Thulekulturen hade sitt centrum kring Hudson Bay, men var spridd också över en stor del av norra Kanada, inklusive Labrador, och fortsatte över till Grönland. Thulefolket trängde österut från norra Alaska och kom härvid tydligen i kontakt med både dorsetkulturen, som utbredde sig just i hjärtat av deras eget nya område, och de nordiska kolonister som redan på 900-talet hade kommit till sydvästra Grönland. Deras hushållning och bostäder påminde om motsvarigheterna hos deras förfäder i Alaska och Sibirien, men deras teknologi byggde i fortsättningen snarare på det järn som lånades över från nordmännen än på stenen. I vissa delar av Kanada har thulekulturen levat kvar i modifierad form ända in i nuet, men på övriga platser har den ersatts av den nuvarande eskimåkulturen. Det finns vittnesbörd om ett visst kulturåtersvall från centralregionerna till norra Alaska, och på Grönlands västkust växte en klart särpräglad inugsukkultur fram på thulegrund. Med tanke på att eskimåerna var det första folk i Nya världen som stötte samman med européerna och därtill också alltid måste ha varit mycket glest utspridda kan det törhända verka överraskande att de alls har lyckats överleva in i vår tid. Men man måste härvid tänka att deras sätt att leva innebär en av de effektivaste anpassningar som någonsin gjorts till en exceptionellt svår miljö.^[1]

Referenser

Noter

1. ↑ Clark 1969, s. 287

Litteratur

• Clark, Grahame, Människans äldsta historia (1969)