Djuphavsfiskar
Från Rilpedia
Till djuphavsfiskar räknas de fiskar som lever minst 100 m under vattenytan. Vissa arter, till exempel Skoläst och Spindelfisk, lever så djupt ner som 5 000 m. Trycket här nere är enormt, 20 - 1000 Atmosfärer. Där djuphavsfiskarna lever finns det nästan inget ljus alls och vattnet är iskallt. Det innebär att nästan inga växter kan leva där och bristen på mat gör att väldigt få fiskar lever så här djupt ner i vattnet.
Anpassning till de extrema förhållanden som djuphavsfiskarna lever i, har gjort att deras utseende och betenden skiljer sig mycket från vanliga fiskar.
Eftersom det är kolsvart i de stora djupen, har några arter av djuphavsfiskar utvecklat olika typer av ljusorgan. En del av fiskarna är genomskinliga och deras lysorgan sitter inuti kroppen, andra har sina lysorgan längst ut på ett ”metspö” ovanför fiskens nos, ungefär som en lykta. Men det finns också lysande räkor och bläckfiskar. Lysorganet används bland annat till att se bättre i mörkret, locka till sig en partner, skrämma bort fiender och söka föda.
Typiskt för flera arter av djuphavsfiskar är att deras gap är jättestora och tänderna mycket vassa. Svart stormun kan till exempel öppna käkarna i 120 graders vinkel. De kan ibland svälja byten som är större än fisken normalt är, vilket beror på att magsäcken kan töjas ut. En annan udda är Macropinna microstoma som har ett genomskinligt huvud.
De flesta djuphavsfiskarna är ganska små, från cirka 4 cm till cirka 50 cm. En av de största är djuphavsmarulken som kan bli 120 cm.
Djuphavsfiskar dör lätt om de tas upp till ytan. Man vet lite om fiskarna eftersom de lever på ett djup som gör dem svåra att studera. Man har inte ens sett flera djuphavsfiskar levande och vet mycket lite om dessa.
