Digitalradio
Från Rilpedia
Digitalradio, då man källkodar den akustiska signalen till en digital dataström och sedan använder digital modulation för överföringen, har funnits i snart 15 år. I Europa förekommer två system idag:
DAB (Digital Audio Broadcasting) är tänkt att ersätta FM-radion men sänder på ett annat frekvensband, nära 200 MHz. DAB-sändningar har förekommit sedan 1995.
Digitalradiotekniken Eureka-147 (DAB) bygger liksom digital-tv (DVB-T) på att flera programkanaler sänds i en gemensam s.k. multiplex. Med DAB finns möjlighet att välja ljudkodningen MPEG-1 eller MPEG-4. Med MPEG-1 (layer 2) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 6 – 9 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 128 – 192 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Med MPEG-4 (High Efficient Advanced Audio Coding, HE-AAC) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 10 – 24 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 40 – 96 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Den totala kapaciteten i varje enskild multiplex som kan utnyttjas för att distribuera digitala ljudradioprogram, uppgår till ca 1,152 Mbit/s. Eftersom Sverige har fyra internationellt koordinerade frekvenslager för DAB innebär det att tekniken medger upp till 80 stycken nationella radiokanaler.
DRM (Digital Radio Mondiale) sker över lång/mellan/kortvåg (under 30 MHz) och kombinerar kortvågens mycket långa räckvidd med en ljudkvalitet som närmar sig FM-radions.
DRM-sändningar har förekommit sedan 2002. DRM ljudet med standarden MPEG-4 och pressas in i de smala AM-banden. 9-10 kHz bandbredd är norm på kortvågsbanden. Eftersom Sverige har c:a 17-21 lokala frekvenser för MV/LV innebär det att DRM-tekniken medger upp omkring 20 stycken lokala radiokanaler.
