Dialog (telefon)
Från Rilpedia
Dialog eller Dialogtelefonen var en svensk telefonapparat för fast telefoni som tillverkades mellan 1962 och 1978. Dialog kommer från grekiskan och betyder genom samtal.
Innehåll |
Historik
I mitten av 1950-talet tillsattes en kommitté med representanter för LM Ericsson och Televerket med uppgift att ta fram en ny standardtelefon för den svenska marknaden. Den apparat som fortfarande var "standardtelefonen" i de svenska hemmen var den tunga bakelittelefonen från 1930-talet, som endast förändrats marginellt. Genom framgången med Ericofonen hade Ericsson fått lite andrum, men nu var det dags att komma ikapp den utländska konkurrensen. I december 1958 gavs projektet högsta prioritet. Som ansvarig för designen engagerades arkitektkontoret AOS Arkitekter (Magnus Ahlgren, Torbjörn Olsson och Sven Silow). De riktade speciellt sin uppmärksamhet mot telefonluren, som skulle vara lätt och bekväm att hålla i och de lyckas att få ner lurens vikt till cirka 250 gram, ungefär hälften jämförd med bakelitluren. Efter mängder med skisser och ett 30-tal modeller i lera, gips, trä och plast startades tillverkningen av den nya svenska standardapparaten 1962 hos Ericsson och 1964 hos Televerket.
1969 introducerade LM Ericsson även sina första knapptelefoner med knappsatser i anpassade Dialog- och Ericofonmodeller. Standardtelefonen med knappval blev 1972 Dialogs efterföljare, Diavox.
Konstruktion
Den nya apparaten, en så kallad dekadisk telefon, var tillverkad i termoplast, vilket gav möjlighet att erbjuda telefonen i många klara färger, dock var grå den vanligaste. Hela apparaten var sammansatt av sju utbytbara delar:
- anslutningskabel (1)
- kåpa (2)
- bottenplatta (3)
- ringklocka (4)
- lur (5)
- fingerskiva (6)
- elektronikenhet med klykfunktion (7)
Allt hölls ihop av en enda skruv. På baksidan, under luren fanns ett bekvämt bärhandtag. Ringstyrkan kunde justeras steglöst och att telefonen kunde anslutas med stickpropp var en nyhet.
Dialog blev en så populär och spridd telefonmodell att Televerket, när digitaliseringen (AXE-utbyggnaden) av telenätet inleddes, bland annat installerade särskild omvandlarutrustning som skulle kunna hantera de typer av elektriska pulser, pulsval, som fingerskivan genererade. Knapptelefonerna från Ericsson använde sig istället av så kallad tonvalssignalering, vilket inte krävde särskild omvandlingsutrustning i telestationerna.
Galleri
 Dialog med knappsats, 1969 |
 Dialog med Diavox-knappsats |
 Dialog grön, 1972 |
 Dialog röd, 1975 |
Se även
Litteratur och källa
- Lasse Brunnström: Telefonen, en designhistoria, Atlantis 2007
- Ericsson krönikan, LM Eriksson, Informationsförlaget, Stockholm 2000
