Dödsstraff i USA

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Karta som visar hur lagstiftningen ser ut för respektive stat gällande dödsstraffet. Blå = Ingen lag för dödsstraff, Orange = Lagligt, men anses vara mot författningen. Grön = Har inte använts sedan 1976. Röd = Har använts sedan 1976.

Dödsstraffet i USA har varit omdebatterat. Drygt 15 000 människor tros ha avrättats i USA sedan 1608, varav drygt 1 100 sedan dödsstraffet återinfördes 1976 efter nio års uppehåll. 1972 konstaterade Högsta domstolen att dödsstraffet inte var förenligt med den amerikanska konstitutionen, vilket i praktiken innebar att dödsstraff inte kunde utdömas som påföljd för brott. En viktig kritik var att det fanns en godtycklighet i hur och när dödsstraff dömdes. Men 1976 hade flera delstater stramat upp reglerna för hur en rättegång som behandlade ett åtal som kunde leda till dödsstraff skulle genomföras. Högsta domstolen var nöjd med detta och sedan dess är dödsstraffet återinrättat som straffpåföljd för brott i USA.

Ungefär en tredjedel av alla dödsdomar som utdelas i USA slutar i längden med avrättning. 18 av de 35 delstater som (2009) praktiserar dödsstraff^[1] har verkställt tio dödsdomar eller fler under de senaste trettio åren.

Den 2 december 2005 klockan 02.15 EST avrättades den tusende fången sedan dödsstraffet återinfördes 1976. Det var Kenneth Lee Boyd i North Carolina som avrättades med en giftinjektion. Han dömdes mot sitt nekande för ett flertal mord 1988.

Dödsstraff finns som laglig straffpåföljd i 35 av USA:s 50 delstater^[1]. Av dessa är det dock en minoritet som frekvent använder dödsstraffet. Till de 35 räknas till exempelvis Nebraska, vars högsta domstol ogiltigförklarat den enda avrättningsmetod som delstatens konstitution tillåter. Kalifornien, med över 50 miljoner invånare har genomfört sammanlagt tretton avrättningar sedan 1976 och i New York satt en ensam fånge i dödscell i över trettio år innan en benådning formellt utverkades.

Tidig historia

Den enskilt största avrättningen i USA:s historia var när 38 siouxindianer som funnits skyldiga till våldtäkt och mord under Dakotakriget 1862. De avrättades samtidigt den 26 december 1862 i Mankato, Minnesota. De 38 personerna avrättades genom simultan hängning från en gemensam galge. Scenen finns bland annat med i dramatiserad form som en av slutscenerna av Jan Troells epos Nybyggarna.

Dödsstraffet förklaras författningsvidrigt

1972 fastslog USA:s högsta domstol (HD) i fallet Furman mot Georgia att dödsstraff inte var förenligt med konstitutionens åttonde och fjortonde tillägg. Åttonde tillägget säger att "grymma och ovanliga" straff (cruel and unusual punishments) inte är tillåtna. Det är en skrivelse som är hämtad från den brittiska konstitutionen.

Fjortonde tillägget kom till efter inbördeskriget och innebar att även svarta invånare i USA hade samma medborgerliga rättigheter som vita, vilket var en direkt konsekvens av slaveriets avskaffande. Det fjortonde tillägget innebar dock mer än så, bland annat att staten måste ta hänsyn till en persons samtliga rättigheter och inte bara en del av dem när staten berövar en person livet, friheter eller ägande. Det hela har tolkats som ett sätt att låta rättsväsendet och inte lagstiftaren garantera grundläggande fri- och rättigheter.

Vidare innehåller fjortonde tillägget en rättviseklausul (Equal rights clause) som i korta ordalag innebär att en person ska dömas och behandlas rättvist i enlighet med gällande lag. Fjortonde tillägget förde också med sig något mer fundamentalt: nämligen att individen har samma rättigheter gentemot de federala myndigheterna som myndigheter på delstatsnivå. Innan fjortonde tillägget kom till skyddade konstitutionen individen bara gentemot den federala makten. Vilken praktisk betydelse den här skrivningen har haft är dock debatterat. Högsta domstolens beslut att förbjuda dödsstraffet 1972 baserades på det faktum att det fanns en godtycklighet i hur och när dödsstraff dömdes. I synnerhet verkade det finnas rent rasistiska skillnader och det stred mot konstitutionens fjortonde tillägg. Då hade inga avrättningar verkställts sedan 1967. Hundratals dödsdömda fångar benådades i samband med att dödscellerna tömdes efter utslaget 1972, bland dem Charles Manson och dennes anhängare. De allra flesta erhöll livstidsdomar istället.

Högsta domstolen slog fast i målet Furman mot Georgia att dödsstraffet inte var förenligt med konstitutionens åttonde och fjortonde tillägg. Men det var långt ifrån någon enighet hos de nio HD-domarna. Fyra stycken reserverade sig helt mot beslutet, och de övriga fem kunde inte enas om på vilka grunder domen byggde. Två av domarna (White och Stewart) uteslöt till exempel inte konstitutionellt dödsstraff, utan var mer bekymrade över godtyckligheten i utdömandet av dödsstraff. Stewart och Douglas var båda bekymrade över den rasism och diskriminering som omgav många dödsstraffdomar. Bara domarna Marshall och Brennan var bestämda på punkten att alla former av dödsstraff stred mot konstitutionens åttonde tillägg genom att vara "grymma och ovanliga".

Eftersom domarna inte kunde enas fullt ut gjordes bara ett kort uttalande om att dödsstraffet inte var förenligt med konstitutionen. Resultatet av HD:s prejudicerande dom blev inte att dödsstraffet försvann. Istället började delstaterna arbeta på att få bort den godtycklighet som omgav dödsstraffet. Några stater införde "obligatoriskt" dödsstraff på vissa typer av mord. Andra delstater införde en ny typ av processande som byggde på en delad rättegång. Det innebar att rättegångarna delades upp i en första del där själva åtalet skulle prövas och en andra del där påföljden skulle fastställas.

Dödsstraffet återinförs

När Högsta domstolen 1976 beslöt att återigen tillåta dödsstraff byggde det på målet Gregg mot Georgia. Resultatet blev att det slogs fast att en viss typ av processande måste ske för att dödsstraff ska kunna utdömas.

Två riktlinjer skulle gälla. 1) Rättegångsförfarandet skulle vara delat. Först skulle själva åtalspunkten vars straffpåföljd kunde bli dödsstraff avgöras. Om personen fanns skyldig, skulle 2) den dömde gärningsmannens straffpåföljd utdömas. I denna andra del ska dessutom alla förmildrande omständigheter, så som tidigare brottshistoria och gärningsmannens karaktär tas i beaktande. Utifrån dessa riktlinjer fanns HD att Georgia, Florida och Texas uppfyllde kraven, men att North Carolina och Louisiana inte gjorde det.

HD slog 2008 fast att dödsstraff bara kan komma ifråga när det gäller mord (first-degree murder). Dödsstraffet är därmed i praktiken avskaffat för våldtäkt och andra brott som i vissa delstater är belagt med dödsstraff. Några undantag finns; dels kan dödsstraffet utdömas för förräderi, spionage, terroristbrott och andra brott under militär jurisdiktion, dels möjliggör nuvarande lagstiftning dödsstraff för kidnappningsbrott där offret dött i fångenskap utan att gärningsmannen handgripligen mördat denna.

Efter 1976

Första avrättningen efter att Högsta domstolen återinfört dödsstraffet skedde den 17 januari 1977 då Gary Gilmore ställdes framför en exekutionspatrull i Utah. Dödandet gick dock långsamt på grund av de många överklagandena. Fram till 1984 avrättades bara tio personer utöver Gilmore, som hade från sagt sig alla rättigheter till omprövning och användande av habeas corpus-principen .

Sedan 1996 när the Antiterrorism and Effective Death Penalty Act antogs har avrättandet effektiviserats. Texas har avrättat flest (en tredjedel av alla dödsstraffångar sedan 1976, eller 385 per den 8 mars 2007). Det är delstaterna som har stått för i princip alla avrättningarna. De federala myndigheterna har bara avrättat tre stycken. Kalifornien har störst antal människor som väntar på sin avrättning, men delstaten har avrättat relativt få.

Högsta domstolen har gjort några mindre inskränkningar i när dödsstraff kan utdömas. 2002 slog domstolen fast i fallet Atkins mot Virginia att avrättning av en efterbliven person är "grymt och ovanligt" enligt konstitutionens åttonde tillägg. 2005 fastslog också HD i fallet Roper mot Simmons att en person som var under 18 år när brottet begicks inte kan dömas till döden. Detta omfattas uttryckligen i FN: s barnkonvention, en paragraf USA har undertecknat.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Capital punishment in the United States

1. ↑ ^{1,0 1,1} ”Death Penalty Policy By State” (på en). Death Penalty Information Center. http://www.deathpenaltyinfo.org/death-penalty-policy-state. Läst 21 mars 2009. 
2. ↑ ”Death Penalty Information Center” (på en). http://www.deathpenaltyinfo.org/article.php?scid=8&did=186. Läst 21 mars 2009. 
3. ↑ ”Number of Executions by State and Region Since 1976” (på en). Death Penalty Information Center. http://www.deathpenaltyinfo.org/. Läst 21 mars 2009.