Curaçao
Från Rilpedia
- Artikeln handlar om ön Curaçao. För citruslikören, se Curaçao (likör).
Curaçao (på papiamento Korsoua) är huvudön i Nederländska Antillerna med huvudstaden Willemstad och den internationella flygplatsen Hato. Curaçao ligger norr om Venezuela i Karibiska havet vid position 12° 11´ nordlig bredd, 68° 59´ västlig längd. Ön är 444 kvadratkilometer stor och har knappt 150 000 invånare. Valutan är Antiller Gulden som har fast kurs mot US-dollarn.
Turism och ett oljeraffinaderi utgör de största näringarna.Även tradition av sprittillverkning av blå och grön Curaçao, som är smaksatt med öns bittra apelsiner. Saltanläggningar har även förkommit, men dagens problem är att avsalta havsvatten till dricksvatten som är sparsamt förekommande, då nederbörden normalt är låg och färskvatten även används som kylvatten av oljeraffinaderiet.
Grannöarna Bonaire och Sint Maarten är även de del av Nederländska Antillerna. Från tid till annan förkommer omröstningar huruvida öarna skall bli självständiga från Nederländerna eller fristående från Nederländska Antillerna såsom Aruba. Nederländska Antillerna åtnjuter dock regionens förnämsta sociala trygghetssystem, subventionerat av värdlandet Holland.
Alldeles i närheten av Curaçao, i sydost, ligger den obebodda ön Klein Curaçao.
Innehåll |
Historia
Ön har varit bebodd sedan 600-talet f.Kr. då fiskare och jordbrukare från Arowakstammen kom från Sydamerika. Förste europé på ön var Alonso de Ojeda som upptäckte ön år 1499 då han var i behov av att bunkra färskvatten. Ursprungsbefolkningen kom att användas som slavar på andra spanska öar i Karibien.
År 1634 intogs ön av Nederländerna under befäl av Johan van Walbeeck med syfte att tillgodose hemlandet med salt till sillindustrin efter det att Spanien och Portugal blockerat tillgången på denna råvara. Efter freden i Münster 1648 (Westfaliska freden) efter det Åttioåriga kriget mellan Spanien och Portugal på ena sidan och Nederländerna å den andra, utvecklades Curaçao till en frihandelzon. 1713 blev ön under en kort tid besatt av den franske sjörövaren Jaques Cassard. Under Nederländska Västindiska Kompaniet blev Curaçao centrum för slavhandel i området under 1600-talet och fram till slavupproret 1795 leddes av Tula och Karpata som sedermera dömdes till hängning. 1800 ockuperades Curaçao av England men blev fördrivna 1803 av lokalbefolkningen. 1807 kom engelsmännen tillbaka och 1816 blev Curaçao åter i nederländsk besittning. Slaveriet avskaffandes 1863 under Vilhelm III:s regeringstid.
Namnet Curaçao kommer från det portugisiska ordet coraçao som betyder hjärta och syftar på öns centrala geografiska läge. Ord som kan härledas från Curaçao är spanskans Corsario avlönad pirat i främmande makts tjänst för att kapa ”spanskt” guld galeonerna mellan Amerika och Spanien. Dessa kapare hade ofta Curaçao som bas.
Omkring 1930 fick Curaçao ett uppsving med anläggandet av Shells raffinaderi som hade stor stragegisk betydelse för tillverkning av flygbränsle under andra världskriget. 1959 blev Nederländska Antillerna en sjävstyrande provins med den nederländska kronan som överhuvud. 1960-talet var starten för turismen på ön.
Den 30 maj 1969 är ett centralt datum, då ett tre dagar långt uppror mot främst stora nederländska arbetsgivare, skapade stor oro, förstörelse och orsakade tre dödsfall.
Språk
På ön talar man förutom nederländska även papiamento, spanska, engelska och portugisiska, fast på gatorna och butikerna brukar man prata mer papiamento. Engelska är dock turistspråket.
Kommunikation
Dagliga internationella förbindelser finns med Amsterdam, Miami, Caracas samt Aruba.
Dykning
Den största turistattraktionen på ön förutom sol och bad, är dykning med många dykplatser mycket nära kusten och en normal sikt på cirka 30 meter med vattentemperatur på 28 grader celsius ner till 30 meters djup. Några nämnvärda platser är:
- Alphen, ett sedan 1778 sjunket nederländskt örlogsfartyg inne i Willemstads hamnoråde.
- Superior Producer, ett sedan 1977 sjunket handelsfartyg på 33 meters djup vid aktern strax utanför hamninloppet.
- Towboat, en sedan tidigt 1900-tal sjunken bogserbåt på 5 meters djup i Caracasbai.
- Korallskogar finns längs hela sydvästkusten med större eller mindre korallskogar på 10 till 30 meters djup.
- Blue Cave är en undervattensgrotta vid kusten strax söder om Santa Cruz-bukten.
- Nordöstkusten är besvärlig att dyka på då det är strömt men där finns de bästa hummerfångstplatserna.
Andra sevärdheter
Ön är av vulkaniskt och korralfosilt ursprung med ett tätt busklandskap och en och annan saltvattenslagun (Saliñas på papiamento). I nordväst finns några höjder med högsta toppen Sint Christoffelberg på 375 meter över havet. Hato-grottan i närheten av flygplatsen är kalkstensgrotta med en fladdermuspopulation användes av slavar som gömställe och för religiösa ceremonier. Grottan vid Shete Boka har petroglyfer från öns urbefolkning och landskapet utanför minner om öns vulkaninska ursprung och havets erosion genom de olika havsnivåförändringarna på grund av istider.
Den karibiska flamingon häckar på ön och syns till främst i Saliña Sint Marie.
Orter på ön
- Willemstad, huvudorten
- St. Willibrodus
- Soto
- Lagún
- Westpunt
- Barber
- Tera Kóra
- Grote Berger
Curaçao i kulturen
- Curaçao har besjungits av Povel Ramel i sången Måste vägen till Curaçao gynga så?.
Externa länkar
- www.gov.an - Nederländska Antillernas officiella portal
- Curacao-gov.an - Curaçaos regerings officiella webbsida
- Curacao-Tourism.com - Curaçaos turistbyrå
- curacao.rinkes.nl - Curaçao
- Map
