Bonaire
Från Rilpedia
Bonaire (papiamento Boneiru) är en ö i Västindien och tillhör Nederländerna och är en del av de Nederländska Antillerna.
Historia
Bonaire beboddes först av Arawakindianer och den tidigast kända bosättningen på ön är daterad till 1000-talet. Ön upptäcktes den 6 september 1499 av spanjoren Alonso de Ojeda unter en expedition ledd av Amerigo Vespucci och tillhörde Spanien fram till mars 1636 då den tillföll Nederländerna. Förvaltades först av holländska West-Indische Compagnie (Nederländska Västindiska Kompaniet) fram till år 1792 då den införlivades i de Nederländska Antillerna. Mellan åren 1800 – 1803 var ön ockuperad av Spanien och åren 1807 – 1816 av Storbritannien för att sedan återgå till Nederländerna.
Bonaire införlivades som ett sk eilandgebied år 1954 i den nybildade autonoma provinsen Nederländska Antillerna. Detta område ska upplösas år 2008 och den kommande förvaltningsstrukturen är ännu ej fastlagd.
Geografi
Ön är den mellersta i storlek och östligaste geografiskt av de så kallade ABC-öarna och ligger cirka 25 kilometer norr om Venezuela. Huvudön har en area på 288 km² och utanför kusten ligger den lilla obebodda ön Klein Bonaire med en area på 6 km². Bonaire är övervägande låglänt i söder och något bergigt i norr med högsta punkten Brandaris cirka 240 meter över havet.
Huvudorten Kralendijk med cirka 7.500 invånare ligger på öns södra sida strax norr om flygplatsen Flamingo International Airport, övriga större orter är Rincon och Sorobon.
Befolkningen uppgår till cirka 17.000 invånare (59 inv/km2) och huvudspråken är papiamento, engelska och spanska trots att det officiella språket är nederländska. Valutan är Antiller Gulden som i de övriga Nederländska Antillerna.
Ön är ett erkänt dykparadis och har en marinpark Bonaire National Marine Park och en nationalpark Washington Nationaal Park.
- Wikimedia Commons har media som rör Bonaire
