Från Rilpedia

Koloskopi kallas undersökning av tjocktarmen med ett smalt, böjligt instrument, så kallat endoskop. Endoskopet dokumenterar tarmen med fiberoptik som för en vy av tarmens insida till en bildskärm. Läkaren kan granska tarmens slemhinnor och även ta prover av denna. Undersökningen kan av vissa upplevas som obehaglig eller smärtsam. Vid behov ges lugnande och smärtstillande preparat.

En inte lika utförlig undersökning är sigmoideoskopi där man undersöker de första 70 cm av tjocktarmen jämfört med 150 cm vid coloskopi. Sigmoideoskopi är ett bra alternativ vid vissa sjukdomsfrågeställningar då den ofta är lindrigare för patienten.

Bakgrund

Koloskopi används för att undersöka änd- och tjocktarmen. Undersökningen är helt ofarlig, men kräver en speciell diet. En förutsättning är att colon måste vara ren, varför det är viktigt att mycket noggrant följa instruktionerna till förberedelsen. En väl rengjord tarm är lättare att undersökas, vilket betyder mindre obehag för patienten. Dessutom blir det omöjligt att upptäcka små slemhinneförändringar, som kan vara förstadier till cancer, på en oren tarm.

Funktion

Koloskopi är den bästa metoden för att upptäcka tidiga små slemhinneförändringar i tjocktarmen och i sista delen av tunntarmen [1]. Med denna metod kan man diagnostisera polyper, cancer, tarmfickor (divertiklar) eller inflammation i tarmen. Tack vare den höga upplösningen kan man avslöja små slemhinneförändringar i ett mycket tidigt skede. Man kan ta vävnadsprover från misstänkta delar av tarmen eller avlägsna polyper som kan vara förstadier till cancer.

Referenser

• Karolinska Universitetssjukhuset^{[specificera källa]}