Från Rilpedia

Christian Geist, född ca 1650 i Güstrow, Tyskland, död 1711 i Köpenhamn. Tysk sångare, musiker och kompositör, verksam i Skandinavien.

Liv och verksamhet

Christian Geist avlönades som diskantist i hertig Gustav Adolfs av Mecklenburg hovkapell i Güstrow mellan 1665 och 1668. 1669 begav han sig till Köpenhamn, för att "perfektionera sig i musiken". Hans förhoppningar om en fast position vid det kungliga danska hovkapellet infriades inte varför han i maj eller juni 1670 begav sig till Stockholm. Där upptogs han omedelbart på hovstaten som "musicant". Han blev kvar som musiker vid Karl XI:s hov till 1679.

Under tiden i Stockholm komponerade han ett stort antal verk (ca 50) för det kungliga hovet, som finns bevarade i Uppsala universitetsbiblioteks Dübensamling. Det rör sig till största delen om kyrklig vokalmusik. Geist skrev ett antal concerti för de festligare gudstjänsterna vid jul, påsk och pingst, alltid till latinsk text. Han komponerade även tillfällighetsverk för större ceremonier, såsom firandet av Karl XI:s myndighetsförklaring 1672, även dessa på latin. Hans kanske mest intressanta och omedelbara verk är dock hans tolv tonsättningar av latinska andaktsdikter, största delen av vilka tycks ha skrivits för kungliga nattvardsgångar.

1673 komponerade Geist begravningsmusiken för riksmarksen Carl Gustaf Wrangels hustru, Anna Margareta von Haugwitz, "Die mit Tränen säen" för SSATB, 3 viola da gamba och b.c., med text av Geists bror Samuel Geist.

1679 sade Geist upp sin position vid hovet, efter en konflikt med hovkapellmästaren Gustav Düben d.ä.. Istället tog han på Dübens rekommendation anställning som organist vid Tyska kyrkan, Göteborg. Förutsättningarna för musikutövningen vid församlingen var dock dåliga, vilket föranledde Geist att beklaga sig i några suppliker som visar på ett hetsigt temperament och en vass penna. 1684 lämnade han Göteborg för en position som organist vid Heligandskirke i Köpenhamn, och där verkade han till sin död i pesten 1711.

Från tiden i Göteborg finns åtta verk bevarade, av vilka alla utom en har tysk text. Jämfört med kompositionerna från kungliga hovet avspeglar de genretraditioner mer typiska för borgerliga lutherska församlingar: koralbearbetning, aria. 1680 komponerade Geist musiken för bröllopet mellan Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. på Skottorps slott i Halland. "Se huru gott och lustigt" är en komposition för solobas, 2 violiner och b.c., var text avspeglar tolkningen av bröllopet som en manifestation av freden mellan Sverige och Danmark efter Skånska kriget. Det förefaller troligt att Geist, som enligt dokumenten från Köpenhamn var en driven bassångare, sjöng själv vid vigselakten.

Från Geist 25 år i Köpenhamn finns ingen musik bevarad. Under dessa år var han gift tre gånger, och fick sammanlagt minst 7 barn. Tre dog under hans levnad, fyra i samma pestepidemi som han själv.

Christian Geists musikaliska stil

Redan i Geists samtid påpekades det att man av hans musik kunde höra att han "umgåtts mycket med italienare" - men detta umgänge måste snarast ha handlat om partiturstudier och praktiskt uppförande, för han reste själv aldrig utanför Östersjöområdet och hade på sina verksamhetsorter få möjligheter att träffa italienska musiker. Sina förebilder tog han framför allt från Rom och kompositörer som Bonifazio Graziani och Giacomo Carissimi, som bägge var verksamma vid Jesuitkyrkor. Det hör man inte minst i hans färgrika, varierade harmonik, där klanger som sekundackord och dubbla förhållningar är viktiga effektmedel. Även förkärleken för oschematiska formella dispositioner är ett italienskt drag. Den excessiva användningnen av kromatik är däremot något han delar med nordtyskar som Dietrich Buxtehude och Balthasar Erben.

Litteratur

• Lars Berglund: Studier i Christian Geists vokalmusik, Uppsala 2002
• Lars Berglund: "Christian Geist’s ‘Vide, pater mi, dolores’ and his application for the Johanneumskantorat in Hamburg", i: Schütz-Jahrbuch 24 (2002), s. 7–29
• Lars Berglund: "Amor in Deum. Representationen av eros i Christian Geists gudstjänstmusik för Karl XI:s hov", Barock : historia - litteratur - konst (Warszawa 2007), s. 127–141