Muhammad Ali

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Cassius Clay)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel handlar om boxaren Muhammad Ali. För den egyptiske paschan (1769-1849), se Muhammed Ali (pascha).
Muhammed Ali 1964

Muhammed Ali, född 17 januari 1942 i Louisville, Kentucky, USA som Cassius Marcellus Clay Jr, han blev senare Cassius X. Muhammed Ali var mest känd som professionell boxare och flerfaldig världsmästare i tungvikt, men också som vapenvägrare och konvertit till islam. Ali räknas som en av alla tiders främsta boxare, samt en av tidernas största och mest kända idrottsmän. Ali försvarade tungviktstiteln 19 gånger totalt. Hans vikt varierade (blev högre) med åren, men längden var 191 centimeter.

Innehåll

Karriären

Ali började träna boxning som 12-åring och hade mycket stora framgångar som amatör med OS-guldet i lätt tungvikt under de Olympiska sommarspelen 1960 som höjdpunkt. Efter OS blev Ali professionell och debuterade hösten 1960 som tungviktare. Tränare blev Angelo Dundee och den numer i boxningskretsar legendariske Dundee skulle förbli Alis tränare hela karriären. Managerjobbet sköttes de första åren av en grupp affärsmän från Clay/Alis hemstad Louisville i delstaten Kentucky.

Ali (då fortfarande Cassius Clay) gjorde sig snabbt känd som provokativ, och ansåg sig vara "störst, bäst och vackrast" inför varje match. Han ville också i förväg gärna förutspå vilken rond han skulle knocka sina motståndare, vilket tycktes slå in i en del matcher. Hösten 1962 mötte han sin förste riktigt svåra motståndare då han ställdes mot f.d världsmästaren i Lätt tungvikt Archie Moore. Moore ansåg att ha hade mycket goda chanser att besegra Clay som svarade med att "han skulle täppa till pipskäggets trut innan fjärde ronden är slut". Spådomen slog in då han vann på KO i rond 4. Ytterligare 1 år senare mötte han engelsmannen Henry Cooper, vinnaren skulle få möta världsmästaren Sonny Liston. Clay var illa ute i rond 4 då han synade golvet men vann på TKO i rond 5.

Efter 19 raka segrar fick Clay till slut möta världsmästaren Sonny Liston 25 februari 1964 i Miami. Mästaren Liston var klar favorit, men Ali lyckades med sitt suveräna fotarbete och snabba reflexer distrahera Liston, vilket bidrog till att han gav upp i pausen till sjunde ronden. I returmatchen ett år senare knockades Liston redan i första ronden, i vad som av många boxningsexperter beskrevs som en så kallad "läggmatch". Liston uppgav i en TV-intervju efter matchen att slaget inte var speciellt hårt, men att han inte vågade resa på sig eftersom ringdomaren (Jersey Joe Walcott) inte hade fört Ali till neutral ringhörna.

Sverigebesöket

Ali kom till Stockholm den 5 augusti 1965 med SAS-planet Vistur Viking, efter en uppvisning i Puerto Rico. Han uttalade sig då inför pressen: "Jag är i Sverige för att tjäna pengar! Hela livet har jag drömt om att bli rik, få resa, äga dyra grejor. Nu känner alla mig, alla vill se mig - Jag möter vem som helst, 'kaninen Floyd', eller 'skurgumman Chuvalo'. Jag har ingen överman och försöker expediera dem lika snabbt som 'den stora stygga björnen Liston'... men Floyd ligger bäst till". Han sade också att han tyckte det skulle vara trevligt att få hälsa på Ingemar Johansson som han fick träffa som hastigast i september året efter när Ingemar blev presenterad i ringen innan Alis mötte Karl Mildenberer i Stuttgart, Västtyskland. Den 6 augusti 1965 hade han uppvisningscirkus på Gröna Lund.[1]

Avstängningen

Dagen efter att Cassius Clay blivit mästare, meddelades att han anslutit sig till Nation of Islam och bytt namn till Muhammed Ali. Affärsmännen från Luisville fick nu träda åt sidan, ny manager blev istället Herbert Muhammed som var son till Elijah Muhammed, Nation of Islams ledare. Under de följande åren förlorade Ali inte en enda match och försvarade titeln åtta gånger efter returmatchen mot Sonny Liston. Bland motståndarna som besegrades kan nämnas ex-världsmästaren Floyd Patterson, tysken Karl Mildenberger, Cleveland Williams och Ernie Terrell I april 1967 fråntogs Ali ändå titeln. Den formella orsaken var att han vägrade göra sin militärtjänst i Vietnam. Först dömdes han till fem års fängelse, men domen ändrades senare till fem års avstängning från boxning i USA. Han blev även fråntagen sitt pass så även om avstängningen formellt bara gällde USA fanns ingen möjlighet för honom att gå runt avstängningen genom att boxas i utlandet.

Comebacken

I slutet av 1960-talet hade motståndet mot Vietnamkriget vuxit i USA, och alltfler krävde att avstängningen skulle hävas. 1968 hade två världsmästare korats, Jimmy Ellis och Joe Frazier. Detta hindrade emellertid inte att många räknade Ali som den enda riktige mästaren, däribland "boxningsbibeln" The Ring Magazine. Först efter att Frazier enat titeln efter att 1970 besegrat besegrat Jimmy Ellis erkände The Ring honom som den "riktige" mästaren.

Hösten 1970 kunde Ali göra come-back och besegrade det "vita hoppet" Jerry Quarry på TKO i rond 3 (Quarry skadad vid ena ögat). Efter ytterligare 1 seger mot Argentinaren Oscar Bonavena var allt klart för ett möte mot världsmästaren Joe Frazier I förhandsreklamen kallades mötet "århundradets match" och den gick i New York i mars 1971, Frazier vann på poäng och Ali synade även golvet i 15:e och sista ronden. Det talades snabbt om en returmatch men den kom inte till stånd. Efter detta gick Ali en rad matcher där han utan större problem besegrade hela världseliten under Frazier fram tills ha överraskande förlorade på poäng mot Ken Norton. Det blev dock en returmatch som han vann på poäng.

Under tiden hade Ali även överklagat beslutet om avstängningen till USA:s högsta domstol. 28 juni 1971 meddelades dom och samtliga ledamöter i USA:s supreme court förklarade att domen mot Ali fyra år tidigare var olaglig. De skäl som Ali angett, i första hand att hans religiösa tro och samvete förbjöd honom att döda en annan människa var ett giltigt motiv för att vägra göra militärtjänst. Den amerikanska staten hade hela tiden hävdat att Alis motiv varit politiska.[1]

I januari 1973 förlorade Frazier VM-titeln till George Foreman. Ett år senare möttes Ali och Frazier en andra gång i en kvalmatch för att få möta Foreman, där Ali fick sin revansch i en match han vann på poäng.

Matchen mot Foreman gick i Kinshasa, Zaire, 30 oktober 1974, och den obesegrade 25-årige Foreman var storfavorit mot den 32-årige Ali. Han var obesegrad och hade vunnit hela 38 av 41 matcher på K.O. Foreman hade en märklig taktik och slog sig själv trött varpå Ali kunde vinna på knock-out i rond 8 efter en serie träffar. Cirka 70 000 människor hade sett matchen på plats och blev känd som The rumble in the jungle.

Ali försvarade titeln 4 gånger under 1975. Den sista av dessa titelförsvar var en tredje match mot Joe Frazier. Matchen som gick i Quezon City, Filippinerna 1 oktober är känd som The Thrilla in Manilla och blev mycket hård där de både boxarna gav allt de hade. Slutligen bad Fraziers tränare Eddie Futch domaren att bryta matchen i pausen till 15:e och sista ronden. Ali behöll titeln till 1978 då han oväntat förlorade på poäng mot Leon Spinks. I en returmatch ett halvår senare tog Ali revansch och blev mästare en tredje gång. Ett år senare avsade han sig titeln och drog sig tillbaka, men redan hösten 1980 var han tillbaka i ringen för att försöka bli mästare en fjärde gång. Denna gången var Ali chanslös mot den nye mästaren Larry Holmes, och hans tränare genom alla år Angelo Dundee stoppade matchen efter 11 ronder. Efter ytterligare en misslyckad come-back 1981 med en poängförlust mot Trevor Berbick slutade han för gott.

I tredje världen var Ali mycket uppskattad, vilket tydligt märktes i Foremanmatchen. Världens genom tiderna kanske mest kände idrottsman fick oväntat tända OS-elden i Atlanta 1996, vilket visade hans nya ställning i hemlandet. Han fick även en ny guldmedalj för OS-segern 1960. Den första hade han slängt i protest mot rasismen i USA.

Boxningsstil

Muhammad Ali anses enligt boxningsexpertisen i yngre år haft det bästa fotarbete och reflexer som en tungviktsmästare någonsin har haft. Fram tills avstängningen 1967 var han alltid betydligt snabbare än motståndarna och trots att han ofta släppte garden var han väldigt svårträffad. Visserligen synade han golvet mot Henry Cooper men det var sällsynt att motståndarna träffade honom med hårda slag. Däremot anses han varit långt från den mest hårtslående tungviktsmästaren men kompenserade detta med oerhört snabba slag och kombinationer, fram tills slutet på karriären vann han ändå därför de flesta matcherna på K.O.

När Ali blev äldre blev han emellertid långsammare och klarade inte längre av att dansa runt sina motståndare. Ofta använde han sig då av den s.k "rope a dope taktiken". Den gick i korta drag ut på att stanna mot repen, gardera huvudet, satsa på kontringar och låsa motståndaren när tillfälle gavs. Denna taktik användes flitigt bland annat i matchen mot George Foreman.

Efter karriären

Muhammed Ali

Några år efter att Alis karriär var slut upptäcktes att han drabbats av Parkinsons sjukdom, och han fick svårt att gå och talade långsamt. Han lever idag ett tillbakadraget liv i Michigan. En av hans döttrar, Laila Ali, är en stor stjärna inom damboxning.

Trots att Ali är svårt märkt av sjukdomen och gör få offentliga framträdanden är han fortfarande en känd och uppskattad person i en stor del av världen. Under sin tid som aktiv boxare var han kanske världens högst betalde idrottsman, men har också engagerat sig starkt i kampen mot rasism och sociala orättvisor.

År 2004 skrev Muhammed Ali boken En fjärils själ tillsammans med sin dotter Hana Yasmeen Ali. I boken skriver Ali om sitt liv, både i och utanför ringen. En stor del av boken handlar också om hans muslimska tro.

Muhammed Alis liv har skildrats i dokumentärer och filmer. År 2001 spelade Will Smith boxaren i filmen Ali.

Källor

  1. Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965 s. 171

Externa länkar


Personliga verktyg