Carlemans olikhet
Från Rilpedia
Carlemans olikhet är en matematisk olikhet namngiven efter Torsten Carleman, som var den förste att publicera olikheten 1923[1].
Låt a1,a2,... vara en följd av icke-negativa reella tal då det gäller att
Konstanten e i olikheten är den bästa möjliga; för mindre konstanter gäller inte olikheten. Om a1,a2... är positiva istället för icke-negativa är olikheten strikt.
Bevis
Utgå från Hardys olikhet:
ta den inre summan i vänsterledet, ersätt ak med och skriv om på följande sätt:
Låt och skriv om exponenten som en derivata av den nya variabeln x, som här är noll:
Applicera nu x = 0 då man får:
Betrakta nu högerledet i Hardys olikhet och utför samma steg, ersätt med och låt p gå mot oändligheten
detta ger oss den icke-strikta varianten av Carlemans olikhet:
Fotnoter
- ↑ T. Carleman, Sur les fonctions quasi-analytiques, Conférences faites au cinquième congres des mathématiciens Scandinaves, Helsinki (1923), 181-196.
Referenser
- Maria Johansson, Lars-Erik Persson, Anna Wedestig, Carleman's inequality - history, proofs and som new generalizations (2003) Journal of Inequalities in Pure and Applied Mathematics. 4. (3). På internet 2009-02-10.