Carl Winberg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Carl Winberg längst till höger i bilden, tillsammans med övriga kommunistiska partikollegor i riksdagen 1922.

Carl Winberg, född 6 juli 1867 i Karlstad, död 22 februari 1954, svensk kommunistisk politiker och redaktör.

Winberg tillhörde Kilbomsfalangen inom Sverges kommunistiska parti. Han var riksdagsman i andra kammaren 1911–1914:1 samt 1915-1917 och i första kammaren 1919–1930.

Winberg var 1891-1906 lokomotivputsare och 1906-1909 sekreterare i Svenska järnvägsmannaförbundet samt blev 1909 redaktör för "Signalen", förbundets veckotidning.

Winberg var 1911-1914 riksdagsman i andra kammaren, år 1911 för Stockholms stads valkrets och 1912-1914 för Stockholms stads andra valkrets. Han återvaldes inte vid nyvalet våren 1914, men återkom dock i det ordinarie valet på hösten samma år och tillhörde därför andra kammaren mandatperioden 1915-1917 för samma valkrets. Tillsammans med den vänstersocialistiska oppositionen inom socialdemokraterna bröt han sig 1917 ut ur partiet och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, med socialdemokratiska vänstergruppen som riksdagsparti. Från urtima riksdagen 1919 till 1930 tillhörde han första kammaren (invald i Norrbottens läns valkrets fram till 1921 och från 1922 i Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets).

Winberg tillhörde den riktning inom vänstersocialisterna som år 1921 ombildade SSV till Sveriges kommunistiska parti, och vid splittringen 1924 inom Sveriges kommunistiska parti anslöt han sig till den Moskvatrogna riktningen. Då även denna riktning splittrades 1929 anslöt han sig till Kilbomsfalangen. Han var på sin tid kommunismens ende representant i första kammaren.

1917, då ryska revolutionen, rådsrevolutionen i Tyskland och hungerkravallerna i Sverige pågick, samlade Carl Winberg en hemlig revolutionskommitté med syfte att utse en revolutionsregering. Man beslöt att avvakta utvecklingen och väntade i princip bara på en signal. [1]

Referenser

  1. Anton Nilson: Dömd till döden för Amalthea. Bonniers 1962, s. 244.

Källor

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 380
Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Karl Vinberg, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk