Från Rilpedia

Carl-Gustaf Blom-Carlsson, arkitekt, född 2 maj 1799, död 12 juli 1868 i Stockholm.

Han var först i snickarelära hos sin fader och blev därunder antagen som elev vid Kungliga Akademien för de fria konsterna, vilken 1825 kallade honom till lärare i den förberedande byggnadsskolan, 1826 till agré, 1837 till ledamot och 1841 till vice professor i byggnadskonst. 1818 hade han blivit konduktör vid Överintendentsämbetet, vid vilket han 1862-64 var intendent. Blom, som redan från sin tidiga ungdom visat intresse för praktisk verksamhet, var en blygsam nyttans man, högt aktad och mycket anlitad i kommunala värv. Han studerade under en tid, då arkitekturens konst i allmänhet var tillbakasatt, och ägnade sedermera sin talang i huvudsak åt jämförelsevis obetydliga uppgifter. Framför allt var han lycklig i sammansättandet av orgelfasader (till exempel i Lund, Strängnäs, Åbo med flera städer), och efter hans ritningar är åtskilliga kyrkor i Sverige uppförda. Bland hans arbeten i Stockholm, där han var vice stadsarkitekt, bör nämnas Blasieholmskajen, boningshusen vid Trädgårdsföreningens tomt samt kapellet och bostället vid Norra begravningsplatsen. Övriga byggnader som bör nämnas är Östersunds första läroverk, numera Gamla skolan, 1849 och ombyggnad av Landshövdingeresidenset i Göteborg, 1852-55 till sitt nuvarande yttre utseende.

Ursprungligen hette Carl-Gustaf endast Blom, men tillade senare namnet Carlsson för att därigenom skilja sig från den samtida arkitekten Fredrik Blom.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Blom Carlsson, Karl Gustaf, 1904–1926 ^(Not).