Camara Laye
Från Rilpedia
Camara Laye, född 1 januari 1928, död 4 februari 1980, var en guineansk författare. Han föddes i Kouroussa som son till en guldsmed och tillhörande malinkefolket. Han gick först i en koranskola och senare i tekniskt gymnasium i Conakry. Han reste till Paris för att studera vid tekniska högskolan i Argenteuil. Senare tvingade brist på pengar honom att börja arbeta som mekaniker vid Simcas bilfabrik. Samtidigt gick han på kvällskurser i "Conservatoire des Arts et Métiers". Hans debut "L'enfant noir", som skildrar hans barndom väckte uppmärksamhet och beundran men också kritik från dem som ansåg att Laye inte var tillräckligt engagerad i Afrikas politiska problem. 1954 utkom hans andra roman "Le regard du roi", en symbolisk roman om Clarence som kommer till Afrika för att finna frid.
Laye återvände till Guinea 1956. Efter självständigheten 1958 engagerade han sig politiskt. Men hans krtik av Sékou Tourés regim tvingade honom att lämna sitt land 1965. I den självbiografiska "Dramouss" 1966 upptäcker berättaren att traditionella värden ersatts av poltiskt förtryck. Laye bosatte sig i Senegal där han fick en forskartjänst vid "Institut Fondamental d'Afrique Noire" i Dakar. Hans forskning inspirerade honom till hans sista verk "Le maître de la parole: Kouma Lafôlô Kouma" 1978. Här berättar en griot (sagoberättare) legenden om Soundiata Keita, malinkehärskaren som levde på 1200-talet.
Verk översatt till svenska
Svart barn, 1976, ny upplaga 1986 (L'enfant noir 1953)
Litteratur
Barbro Norström Ridæus: 100 vägar till Afrika, 1995