Från Rilpedia

Versform anger alla regler, utöver språkets syntax, som en text skall följa för att kunna anses vara en vers och användas som byggsten i ett stycke poesi (dikt, sång, skådespel). Versens former kan vara mycket olika.

En metrisk vers kan vara enradig och bestäms av använt versmått. Exempel: modern orimmad jambisk pentameter heter blankvers (eng. blank verse), användes av Shakespeare i skådespel.

För formen fri vers finns endast en regel: texten måste vara radbruten. Som all annan poesi är fri vers en bunden form: versen består av minst två rader fri text. Fri vers kan innehålla poetiska stilelement, med diktaren lovar inte att använda dessa på ett regelbundet sätt. Exempel: Om jag skriver ”Jag är en dålig poet, min vän” gör jag ett påstående i prosa. Genom att formatera texten så här:

Jag är en dålig

poet, min vän.

bevisar jag, på fri vers, att detta påstående är sant. Sådan fri vers brukar kallas knäckprosa, eftersom raderna knäcks av.

Rimmad vers består av minst två rader, och detta är även dess typiska form. Raderna måste innehålla en grupp av minst två sammanhörande ljud, ett i vardera rad. Den enklaste formen av detta slags vers kallas grötrim:

Min gröt

är söt.

Jag ska rimma

om en timma.

En gammal viking skulle rimma till gröten, dvs poetisk text utmärktes av rim (det som skall samljuda) och inte endast av metrik (det som skall räknas).

I några fall kan versen vara längre:

En vers bestående av sju ändrimmade jambiska pentameter med schema ababbcc heter kungligt rim (eng. rhyme royal). Den användes först av Chaucer i längre dikter.

En japansk Haiku måste ha tre rader med fast antal stavelser (5-7-5).

En sonett måste ha 14 rader, som indelas i strofer med fast antal rader och rimschema.

En limerick måste ha fem rader med ändrim aabba, varav raderna 1,2,5 är minst en stavelse längre än raderna 3, 4.

Här blir versform likbetydig med diktform, för i de tre nämnda exemplen är versen en färdig, fristående dikt.

Examen

Utvilade plutoner,

osockrade citroner

de är, kandidat,

exempel för vad?

Nedfallende paeoner!

Detta är en dikt med versformen limerick, som i föreliggande fall i rad 1, 2 och 5 använder ett versmått som börjar med versfoten 1. paeon: en betonad stavelse följs av tre obetonade. Det ger versfoten en fallende rytm. Paeonen själv är ett namn och faller inte, kandidaten får underkänt. Paeonen följs av versfoten amphibrach (obetonad - betonad - obetonade).

Regeln för limerick säger ingenting om vilka versfötter som skall användas.

Den gemensamma regeln för fornnordisk vers är att stavrim (alliteration) används. Fornyrdislag är enkel: versen har två rader, en stark betonad stavelse per rad bär staven. Antalet rader i en strof (som kan vara en fristående dikt) är normalt 8, delat på två halvstrofer med två verser var.

För hovskaldernas drottkvätt krävs 4 tvåradiga verser som, förutom 3 stavrim (2 stavar i versens första, en i dess andra rad), innehåller en fullgod inrim (adalhending) i andra och en minst halvgod inrim (skothending) i första raden. Användning av kenning är ett måste, ändrim ett extra stilmedel.

Versformen är nästan omöjlig att tillämpa i språk med fast ordföljd. Fornnordiskan uttryckte relationer mellan satsdelar genom böjningsformer, så en skald kunde placera ord med rätt ljud nästan helt fritt inom 8 rader, och dessutom hitta på omskrivningar som passande till rimschemat.