Blåkullafärderna i Mockfjärd
Från Rilpedia
Blåkullafärderna i Mockfjärd, som utspelade sig i Gagnef och Mockfjärd i Dalarna år 1858, var det sista utbrottet av häxhysteri i Sverige. Det utspelade sig långt efter att häxprocesser förklarats olagliga, men visar stora likheter med handligsförloppet under häxprocessernas tid och visade att föreställningarna om häxor och Blåkulla inte var död ännu på 1800-talet.
Innehåll |
Bakgrund
Det hela utspelade sig i Mockfjärd, kapellförsamling till Gagnef. Det var en trakt som vid denna tid var präglad av väckelserörelse. Här hade tron på att häxor rövade bort barn till Blåkulla brutit fram "lik en wådeld" i början av 1858. En centralgestalt var vice komminister Robert Blumenberg, som anses ha haft en stor del av ansvaret och som hade ett starkt grepp om ortens befolkning vid denna tidpunkt.
Blåkullahysterin
En liten flicka, Anna i Myrholm, beskyllde en grannfru för att ha tagit henne till Blåkulla. Pastor Blumenberg hade förhört henne och "botat" henne. Systrarna Silfknapp Kerstin (11 år) och Anna (15), sade sig också ha blivit Blåkullaförda men botade genom bön och handpåläggning; Anna ena ben, som var lamt, hade dessutom blvit bättre. Församlingsmedlemar bad Blumenberg omdöpa deras barn, men han vägrade för att detta påminde om baptism. Säl Per Andersson i Loka i Älvdalen, 10 år, hade efter att ha överlevt att nästan ha drunknat fått uppenbarelser och änglavisoner under de på drunkningolyckan följande sjukdomstillstånden, och föräldrar från Gagnef vallfärdade till Per för att genom honom få ängelns svar på om deras barn hade förts till Blåkulla.
Upplösning
Domkapitlet föranstaltade om förhör, och tillfrågad om han trodde på blåkullafärderna hade Blumenberg svarat att han först hade varit "vacklande" men att han nu inte gjorde det. Han förflyttas till annan ort. Tre Leksandsprostar får i uppdrag att utreda "blåkullafärderna" och Blumenbergs andel i dem. Allmänheten församlas utanför prästgården, där kommissionen har möte, och kräver att blåkullafärderna ska undersökas även i Gagnef, och Mockfjärdsborna klagade över att deras nitiske "ende frälseman" Blumenberg skulle förflyttas. Han ombeds visa hur han gör för att bota de "besatta" barnen, vilket han gör "under ett ideligt upprepande av Jesu namn på läsare-maneret". Kommissionen fäller domen att Blumenberg inte uppfyllt kravet på att bekämpa vidskepelse.
Se också
Referenser
- Birgitta Lagerlöf-Génetay: De Svenska häxprocessernas utborttskede 1668-1671, Akademitryck AB, Stockholm 1990. ISBN 91-22-01382-2.
