Från Rilpedia

För andra typer av handläggare, se handläggare

Biståndshandläggare är i Sverige en vanlig benämning på den tjänsteman, inom kommunen, som handlägger ärenden gällande olika former av bistånd (hjälpinsatser) som omfattas av det kommunala ansvaret. Biståndshandläggarna har oftast en socionomexamen men yrkeskategorin saknar en fastställt utbildningskrav varvid det är vanligt att biståndshandläggarna har olika bakgrunder. Tidigare i Sverige var det vanligt att enhetschefen (för en kommunal hemtjänstgrupp) var både biståndshandläggare och hemtjänstchef. I samband med ÄDEL-reformens införande i Sverige, på 90-talet, när båda dessa yrkens ansvar separerades, gick många chefer över till att enbart vara biståndshandlägagare. Vanligtvis är biståndshandläggarna inriktade mot en viss utredningsområde men i mindre kommuner förekommer det att handläggarna utreder personer i flera utredningsområden.

Biståndshandläggarna besitter stora områden av kunskap, här är ett urval:

• Kunskap om samhällets insatser för äldre och funktionshindrade
• Kunskap om normala och sjuka åldrandet samt om funktionshinder
• Kunskapsbank; kunskap om juridik och lagar
• Kunskap om att utreda och bedöma
• Kunskaper om insatser och genomförande
• Samordna med andra kompetenser
• Kunskap om samtal och samarbete
• Kunskap om uppföljning och utvärdering
• Förhållningssätt och bemötande
• Kunskap i att möta folk i kris
• Kunskap i fakturering och budget
• Kunskap i uthyrning av bostäder och om bostadssituationen i kommunen
• Kunskap om kommunens näringsliv, föreningsliv, kyrka och kommunikation

Biståndshandläggarna utreder och bedömmer utifrån dels rådande lagstifning och dels rådande regler, riktlinjer och bestämmelser på kommunal nivå. Några av dessa lagar är:

• Socialtjänstlagen
• LSS
• LASS
• Förvaltningslagen
• Färdtjänstlagen och riksfärdtjänst
• HSL
• Även viss kunskap om Arbetsmiljölagen