Belägringen av Rhodos
Från Rilpedia
 |
Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
| Belägringen av Rhodos | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av osmanska krigen i Europa | |||||||||
 |
|||||||||
|
|||||||||
| Stridande | |||||||||
.svg){kind=small} Osmanska riket |
 Malteserorden |
||||||||
| Befälhavare | |||||||||
| Süleyman I Lala Kara Mustafa Pasha Kurtoğlu Muslihiddin Reis |
Philippe Villiers de L'Isle-Adam |
||||||||
| Styrka | |||||||||
| 100 000 man [1] 400 fartyg [2] |
7 500 man | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| 10 000 man | 2 000 man | ||||||||
Belägringen av Rhodos år 1522 var det andra osmanska försöket att erövra ön från de kristna Johanniterriddarna. Den första belägringen år 1480 var ett osmanskt misslyckande. Denna gång lyckades Osmanska riket inta Rhodos.
Innehåll |
Bakgrund
Malteserorden erövrade Rhodos under början av 1300-talet. Efter erövringen forsatte orden sina krig mot turkarna; de sänkte båtar med värdefulla resurser, tillfångatog och torterade många besättningar.[källa behövs] Osmanerna försökte erövra ön år 1480, men misslyckades. Osmanska paschor skrev att förlusten orsakades av dåliga trupper: slavar från Afrika samt europeiska fångar.[källa behövs]
Förberedelser
År 1521 valdes en ny ledare för den kristna alliansen, Philippe Villiers de L'Isle-Adam. Den nya ledaren visste att en ny osmansk attack skulle komma, dock visste han inte när.[källa behövs] Förberedelser gjordes dock omedelbart; han såg till att murarna (som visserligen redan var mycket starka) förstärktes genom nya konstruktioner. Flertalet kristna elittrupper från Europa samlades på ön. Gamla källor hävdar att endast 5600 män försvarade sig och dödade 50 000 osmaner innan de själva stupade.[källa behövs]Süleyman den store ledde själv belägringen med sina generaler Mustafa Pascha och Kurtoğlu Muslihiddin Reis. Denna gång med en helt ny taktik; mindre trupper med högre disciplin.[källa behövs] Dessa var osmanska turkar; armén bestod främst av sipahier, azaper och janitsjarer (dock var janitsjarerna ursprungligen från Rumelien, men deras ledare var turkar).[källa behövs] Kraftiga kanoner användes även. Süleyman byggde alltsammans upp en armé på 20 000 man.
Invasionen
När skeppen anlände till ön satte det kristna artilleriet till verket; dessa sänkte en del skepp innan trupperna hann ta sig till land. Turkarna besvarade med sitt tunga artilleri; muren började bräckas ner, men den var oerhört kraftig.[källa behövs] Süleyman förlorade minst 8 000 man av rent artilleri och bågskytte. Süleyman sade med egna ord till Philippe Villiers att han var en ynkrygg som inte vågade kriga i närstrid.[källa behövs] Under natten beordrade sultanen att den nya strategin skulle tas i bruk; turkarna började gräva tunnlar under muren, för att sedan lägga mängder av krut i ovala jordhål. Sedan sprängde de upp en stor del av muren och då inleddes anfallet med hela armén. Även Süleyman och hans generaler deltog i striden. Azaperna störtade in i centern och krossade den kristna fronten, janitsjarerna klättrade upp längs murarna och sipahierna anföll under ledning av Süleyman det kristna gardet som försvarade Philippe Villiers. Den turiska armén slåss dock tillbaka.
Efterdyningar
Efter sex månader och ändå inget lyckad seger erbjöd Süleyman Philippe Villiers att överlämna Rhodes i utbytte att befolkningen ska skonas och riddarna ska få lämna ön i fred, annars skulle turkerna numenära överlägsna armé tillslut ändå inta ön och då skulle det inte visa någon nåd. Philippe Villiers ville dock inte överlämna ön men pressen från lokalbefolkningen fick honom att ändå gå med på det. Süleyman höll sitt löfte och riddarna kunde lämna ön i fred. De bofaste sig i Malta, som år 1565 blev belägrad av Süleyman men då skulle Johanniteriddarna segra.
Det osmanska riket hade nu tagit ett avgörande steg mot kontroll över östra Medelhavet.
Referenser
- ↑ L. Kinross, The Ottoman Centuries: The Rise and Fall of the Turkish Empire, sid. 176
- ↑ L. Kinross, The Ottoman Centuries: The Rise and Fall of the Turkish Empire, sid. 176
Källor
- History Channel; Second siege of Rhodes
- Memisoglu; Ottoman sieges
