Från Rilpedia

Bedřich Smetana (uttalas  [ˈbɛdr̝ɪx ˈsmɛtana] (info)), född 2 mars 1824 i Litomyšl i Böhmen (nuvarande Tjeckien dåvarande Kejsardömet Österrike), död 12 maj 1884 i Prag, var en tjeckisk kompositör, pianist och dirigent. Han var en förgrundsgestalt för nationalromantiken. Framför allt förknippas hans namn med det symfoniska diktverket Má vlast (Mitt fosterland), och då i synnerhet ”Moldau” ur detta.

Innehåll 1 Biografi 2 Musikalisk gärning 3 Verkförteckning 4 Referenser 4.1 Noter 4.2 Källor 5 Externa länkar

Biografi

Såsom son till en välbärgad byggmästare var det inte självklart att Smetana skulle ägna sig åt musiken, trots att han som litet barn visade sig besitta stor talang. Smetana var tjeck, och tjeckiska var hans modersmål, men han fick sin skolgång på tyska eftersom det var i det språket som undervisning gavs i kejsardömet Österrike. Av den anledningen skulle Smetana aldrig riktigt behärska tjeckiska i skrift.

Efter grundskola bröt Smetana familjetraditionen och började sin musikaliska utbildning i Prag. Fadern stödde inte sonen i detta beslut och drog in sitt underhåll. Smetana tog därför tjänst som informator i ett hödadligt hushåll, hos greve Thun som gav sin anställde tillräckligt med egen tid för att fortsätta utvecklas musikaliskt. 1847 gifte sig Smetana med pianisten Katatrina Ottilie Kolář, och paret fick flera barn. Under dessa år blev Smetana lärjunge av sin landsman pianopedagogen Proksch och av Liszt i Weimar. Som sådan öppnade han 1848 en musikskola i Prag, till vilken han samlat medel som konsertpianist, men projektet med skolan blev ett misslyckande.

1850 anställdes han som hovpianist hos exkejsaren Ferdinand. Fem år senare drabbades Smetana av en stor sorg, när hans dotter plötsligt avled. Sorgen inspirerade honom till hans första stora verk, opus n:o 15, pianotrio i g-moll, ett av hans mest berömda stycken.

På Alexander Dreyschocks tillskyndan blev Smetana 1856 dirigent för harmoniska sällskapet i Göteborg, en tjänst han tacksamt tog emot efter förlusten av dottern. Där verkade han i sex år, blev samtidigt omtyckt pianolärare och gjorde mycket för höjande av musiklivet i staden, bl.a. genom att bringa till utförande Mendelssohns "Elias", införa Robert Schumanns verk och ge kammarmusiksoaréer.

Efter en lyckad konsertturné i Sverige som pianist, 1862, återvände Smetana till Prag, där han året därpå grundade ett musikkonservatorium tillsammans med Ferdinand Hiller. Intagen av tidens nationalism fick han idén att skriva en nationell opera. Första försöket, Brandenburgarna i Böhmen, var ingen framgång, men hans andra opera, Brudköpet (1866), räknas som ett av hans starkaste, där han genomför sina nationalistiska strävanden.

1866 blev han kapellmästare vid tjeckiska nationalteatern, där han blev vän med Antonín Dvořák och under vilken anställning han skrev sex operor, dock ingen så omtalad som Brudköpet. Sin plats var han dock 1874 tvungen att lämna till följd av utvecklad dövhet. Dövheten hindrade honom inte från att komponera, och från denna tid kommer Má vlast, stråkkvartetten i e-moll (Aus meinem Leben), pianoverket Böhmiska danser, och Aus der Heimat. Hans sista verk, operan Djävulens väg, fick så hårda omdömen att han slutade komponera och fick ett nervöst sammanbrott som han aldrig hämtade sig från.

Smetana ligger begraven på Vyšehrad-kyrkogården i Prag. 1903 restes i Hofitz en minnesstod över honom.

Musikalisk gärning

Smetana var till en början en anhängare av Richard Wagner, vilket kritiserades av hans landsmän som ogillade det tyska, men blev sedermera en äkta nationell-tjeckisk kompositör av betydande rang. Hans sätt att använda nationella element i sina kompositioner liknar Schubert.^[1] Kännetecknande för Smetanas kompositioner är det sprudlande humöret och det hastiga tempot.

Som modern kolorist och frambringare av programmusik i Berlioz’ och Liszts anda ter han sig i de symfoniska dikterna Wallensteins lager, Richard III och Hakon Jarl (alla tre komponerade under Smetanas Göteborgstid) samt cykeln Má vlast (Mitt fosterland; däribland Moldau, Aus Böhmens hain und flur och Tabor) med flera.

Smetana blev skapare av den nationella bömiska operan; han föregicks dock av Frantisek Skroups Dratenik (1826). Sin största lycka gjorde hans komiska opera Prodana newésta (1866; Brudköpet) genom sin täcka, naturfriska och ganska originella musik med anklanger från inhemsk folkvisa och folkdans. Den gjorde honom snabbt världsberömd och fick ett sådant genomslag att den kommit att betraktas som en nationalopera. De nationella elementen hanterar Smetana genom att omtolka dem och anpassa dem till hans egenart och till den klassiska musikens normer, varför hans verk också kunnat få många beundrare utanför de tjeckisk-nationalistiska åhörarskarorna.

Av hans övriga sju operor må nämnas Dalibor (1868), Hubicka (Kyssen; 1876), Tajemstwi (En hemlighet; 1872) och Libuse (1881). Han skrev vidare Pragkarneval, festmarsch vid Shakespeares 300-årsjubileum, 2 stråkkvartetter (den i e-moll, "Ur min lefnad", är särskilt impressiv), pianotrio, nationaldanser och Stambokblad m. m. för piano samt klangfulla manskörer.

Verkförteckning

• Má vlast

1. Vyšehrad – "Slottet på höjden" (1874)
2. Vltava – "Moldau" (1874)
3. Šárka (1875)
4. Z českých luhů a hájů – "Från Böhmens ängar och lunder" (1875)
5. Tábor (1875)
6. Blaník (1879)

• Brandenburgarna i Böhmen – opera (1866)
• Brudköpet – opera (1866)
• Dalibor – opera (1868)
• Ur min levnad – stråkkvartett i e-moll (1876)

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Noter

1. ↑ Einstein (1958), s. 143

Källor

• Alfred Einstein, Musikens historia, Stockholm 1958
• Musikens värld, sammanställd och utgiven av Kjell B. Sandved, Göteborg u.å.
• Folke H. Törnblom, Operans historia, Stockholm 1984

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Bedřich Smetana
  Bilder & media
• Fria noter av Smetana i International Music Score Library Project