Bassae
Från Rilpedia
| Apollo Epicuriustemplet i Bassaea Världsarv nr 392 |
|
 |
|
| Plats | Messenien |
| Land | Mall:Landsdata Grekland Grekland |
| Geografiskt läge | Koordinater: |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterium | i, ii, iii |
| Regionb | Europa och Nordamerika |
|
Inskriptionshistorik |
|
| Inskrivet | 1986 Världsarvskommitténs 10:de möte |
|
a Officiellt namn översatt till svenska |
|
Bassae (latin) eller Bassai, Vassai eller Vasses (nygrekiska: Βάσσες, klassisk grekiska: Βάσσαι), betyder "lilla dalgången i bergen",[1] är en arkeologisk plats i nordöstra delen av prefekturen Messenien i Grekland vilket under antiken var en del av Arkadien. Bassae ligger nordost om staden Kyparissia, söder om Andritsaina och väster om Megalopolis och är känt för Apollo Epicuriustemplet från mitten av 500-talet f.Kr.
Trots att templet är geografiskt avlägset från större stadsstater i antikens grekland, är det en av de mest studerade antika grekiska templen tack vare sin mångfald av ovanliga kännemärken. Bassae var den första grekiska platsen att bli inskriven på världsarvslistan[2]. Templet anser man uppförts mellan 450 och 425 f.Kr.
Innehåll |
Apollo Epikouriostemplet
Templet var tillägnat Apollo Epikourios ("Apollo hjälparen"). Det ritades av Iktinos,[3] arkitekt även till Hephaestustemplet och Parthenon.[1] Den antika skrivaren Pausanias prisar templet som överträffar alla andra förutom Athenatemplet i Tegea i stenarnas skönhet och byggnadens harmoni.[4] Templet ligger på en höjd av 1 131 meter[1] över havet på Kotylionbergets sluttning.
Uppförande och dekoration
Templet ligger i nord-sydlig riktning, i kontrast till de flesta templet som är riktade i öst-västlig riktning; dess huvudingång är i norr. Detta var nödvändigt på grund av den begränsade ytan på bergssluttningen. För att klara begränsningarna placerades en dörr på templet sida, troligen för att ge tillbedjare möjlighet att stå med blicken österut eller låta ljus komma in för att lysa upp statyerna.
Templet är av relativt liten storlek, med en stylobat på 38.3 gånger 14.5 meter[5] med en dorisk peristyl på sex gånger femtion kolonner (hexastyl). Yttertaket lämnar en central öppen yta för att släppa in ljus och luft. Templet uppfördes helt i grå Arcadisk kalksten[6] förutom friserna som höggs ur marmor. Liksom de flest större tempel har den tre "rum" eller portiker most major temples it has three "rooms" or terrasser: the pronaos, samt en naos och en opisthodomos. Naosen innehöll troligen en staty av Apollo. Templet saknas några optiska förbättringar likt de i Parthenon, såsom mycket svagt svängda golv, men kolonnerna har entasis.[7]
Templet är ovanligt på så vis att det har exempel på alla de tre klassiska kolonnordningar som användes i antik grekisk arkitektur: Dorisk, Jonisk och Korintisk ordning.[1] De doriska kolonnerna formar peristylen medan de joniska håller upp terrassen och de korintiska kolonnerna finns i templets inre. De sistnämndas kapitäler är de tidigaste exemplen på ordningen som hittats idag.[1].
Templet var relativt sparsamt dekorerat exteriört.[8] På insidan däremot fanns en rad joniska friser som visade greker i krig med Amasoner och Lapither i kamp med Kentaurer.[9] Dessa frisers This frieze's metoper togs bort av Charles Robert Cockerell och fördes till British Museum 1815. (De finns där ännu i British Museums Gallery 16, nära Parthenonskulpturerna.[9]) Cockerell decorated the walls of the Ashmolean Museum's Great Staircase and that of the Travellers Club with plaster casts of the same frieze.[10]
Återupptäckt och utgrävning
Templet återupptäcktes först i November 1765 av den franska arkitekten J. Bocher, som uppförde villor på Zakynthos och stötte på den av en ren tillfällighet; han undersökte den på plats, men när han återvände för ett andra besök, mördades han av rövare.[11] Charles R. Cockerell och Haller von Hallerstein, som säkrat skulpturer på Aegina, hoppades för ännu en framgång vid Bassae 1811. Delar gjordes synliga under utgrävningarna som påbörjades följande år av ett team experter underställda Cockerell and Otto Magnus von Stackelberg, inklusive friserna, som auktionerades bort till British Museum. All Halles välgjorda skisser från platsen förlorades till sjöss.[12] Frisskulpturerna publicerades i Rom 1814 och officiellt på British Museum in 1820. Andra korta besök resulterade i ytterligare publiceringar. Den första fullständiga utgrävningen påbörjades inte förrän 1836; den genomfördes av Ryska arkeologier under ledning av Carlo Brullo. Kanske den mest slående upptäckten var de äldsta korintiska kapitälerna som hittas till dags dato. Några återupptäckta artefakter finns på Pushkinmuseet i Moskva.
1902, genomfördes en systematisk utgrävning av området av det Grekiska Arkeologisällskapet från Aten under arkeologen Konstantinos Kourouniotis i samarbete med Konstantinos Romaios och Panagiotis Kavvadias. Ytterligare utgrävningar genomfördes 1959, 1970 and from 1975-1979, under ledning av Nikolaos Gialouris.[1]
Bevarande
Andra mer tillgängliga tempel har skadats eller förstörts av krig eller konvertering till senare religiösa ändamål; Apollotemplet i Bassae överlevde tack vare sitt avstånd till större städer vilket även inneburit mindre problem med sura regn som snabbt löser upp kalkstenen och skadar marmorn.
I dagsläget har templet övertäckts med ett vitt tält i fem rader i syfte att skydda ruinerna från yttre påverkan. Konserveringsarbeten pågår idag under övervakning av Apollo Epicureankommissionen, som har sitt säte i Aten.[1]
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 The Temple of Epicurean Apollo Hellenic Ministry of Culture
- ↑ Temple of Apollo Epicurius at Bassae, World Heritage List.
- ↑ The attribution was noted by Pausanias, 8.41.7ff.
- ↑ Pausanias, 8.41.7 ff.
- ↑ Temple of Apollo Epicurius at Bassae, World Heritage Site.
- ↑ The temple of Apollo the Helper - Heritage, UNESCO Courier, Jan, 1996, by Takis Theodoropoulos.
- ↑ Dinsmoore 1933:207
- ↑ William Dinsmoor made a detailed case for recognising former pedimental sculptures from Bassae, looted by Romans, in three pedimental figures of Niobids discovered at various times in the later nineteenth century on the site of the Gardens of Sallust, Rome (Dinsmoor, "The Lost Pedimental Sculptures of Bassae" American Journal of Archaeology 43.1 (January-March 1939:27-47).
- ↑ 9,0 9,1 Bassae Sculpture, British Museum.
- ↑ Beazley Archive
- ↑ William Bell Dinsmoor, "The Temple of Apollo at Bassae" Metropolitan Museum Studies 4.2 (March 1933:204-227) p 204, notes Bocher's drawings, acquired by the Victoria and Albert Museum in 1914.
- ↑ Dinsmoor 1933:205.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Bassae
- Hellenic Ministry of Culture: Bassae
(engelska)
(engelska)
(engelska)
(engelska)
