Basinkomst
Från Rilpedia
Basinkomst (på engelska basic income) är en inkomst som regelbundet betalas ut av staten till samtliga medborgare i landet på en individuell basis, och som är helt ovillkorlig. Summan är densamma oavsett om personen jobbar mycket, lite eller inte alls. Den är också densamma oavsett hur mycket eller hur lite personen står till arbetsmarknadens förfogande. Basinkomst är en högst kontroversiellt idé om grundprinciperna för välfärdsstaten. Debatt förekommer i de flesta rika länder, men också i länder som Sydafrika, Brasilien och Namibia.
Innehåll |
Historik
I den äldre historien brukar Thomas Paine nämnas, som den förste som kom med en konkret förslag på en form av basinkomst. Enligt Paine var det orättvist att vissa föddes rika (med tillgång till bördiga marker som de fick i arv), medan andra föddes fattiga. För att råda bot på orättvisan ville han låta beskatta arv av mark och samtidigt införa en ovillkorlig "basinkomst" till alla medborgare. Basinkomsten skulle dock i Paines förslag utgå som en engångssumma, i samband med myndighetsdagen. Förslaget utvecklades i boken Agrarian Justice från 1796. Efter Paine var det, med några få undantag, ingen debatt om basinkomst förrän under mellankrigstiden. Framträdande under 1920- och 30-talet var bland andra Major C.H. Douglas, som grundade den så kallade social credit-rörelsen.
Den moderna diskussionen om basinkomst, och det närbesläktade förslaget negativ skatt, påbörjades under 1960-talet i USA. Flera kända ekonomer tog under den här tiden, då kampen mot fattigdomen stod i centrum, ställning för en grundinkomst utan villkor. Bland dessa kan nämnas James Tobin, Paul Samuelson, John Kenneth Galbraith och Milton Friedman. Den som främst inspirerade Friedman var den brittiska liberala ekonomen Juliet Rhys-Williams, som var en av få som öppet förespråkade basinkomst eller negativ skatt under 1940-talet. I USA och Kanada påbörjades under 1960-talet också flera försök med olika varianter av negativ skatt.
I Sverige, liksom i merparten av övriga Europa, kom den moderna diskussionen om basinkomst igång på 1970-talet. Bland svenskar som tagit ställning för ovillkorlig grundinkomst kan nämnas ekonomen Gunnar Adler-Karlsson och sociologen och författaren Lasse Ekstrand. Den senare gav i mitten av 1990-talet ut två böcker i ämnet, som sammanfattningsvis kan sägas plädera för basinkomst och lokalsamhällets renässans. Den främste svenske kritikern på 1990-talet var Gunnar Wetterberg, vilken utifrån en socialdemokratisk och facklig synvinkel kritiserade idén. Vidare har Per Janson och Simon Birnbaum författat varsin avhandling om basinkomst. Janson hävdar i sin avhandling (2003) att basinkomst är ett viktigt förslag, men att idén marginaliseras, förlöjligas och blockeras. Birnbaum har å sin sida, bland annat i avhandlingen från 2008, betonat vikten av att börja med en låg nivå och att jämlikhetsreformer införs, eller förstärks, parallellt med basinkomstens införande.
BIEN
Navet i den akademiska debatten har sedan 1980-talets mitt varit BIEN, Basic Income Earth Network. De ordnar vartannat år en internationell kongress, där akademiker av vitt skilda slag samlas för att diskutera basinkomstens teori och framtid. I BIEN finns bland andra den belgiske filosofen Philippe Van Parijs. Van Parijs har skrivit flera böcker, bland annat Real Freedom for All. What (if Anything) can Justify Capitalism? (1995). Där introduceras ett tema som sedan dess varit ständigt återkommande. Nämligen temat om basinkomst kan betraktas som ett rättvist system eller inte. Vid sidan om BIEN finns en rad nationella nätverk, däribland amerikanska USBIG och det brittiska CISC (se länkar nedan).
Existerande system
Om man med basinkomst avser ett system som täcker hela befolkningen, och där nivån är tillräcklig för att "man skall kunna leva på den", finns ännu inget basinkomstsystem i världen. Alaskas Permanenta Fond är dock ett system varifrån alla vuxna medborgare i Alaska regelbundet får en viss inkomst. I Sverige brukar barnbidraget, studiebidraget, grundpensionen och konstnärslönen ses som basinkomstliknande. Liknande system finns i många länder. I Brasilien pågår lokala försök med basinkomst, med villkoret att barnen går i skolan. Ett annat exempel är byn Otjivero, omkring 10 mil öster om huvudstaden Windhoek i Namibia, där ett basinkomstprojekt pågår sedan januari 2008. Ett lite mer udda exempel på "basinkomstsystem" är det belgiska spelet "Win for Life", där priset är en ovillkorlig månatlig summa på 1000 euro per månad.
Finansiering
När det kommer till finansieringen finns många olika idéer. Gemensamt är dock idén att utgå från de redan existerande bidragen, och slå ihop merparten av dessa till ett enda, som görs ovillkorligt. I de flesta basinkomstmodeller, liksom modeller med negativ skatt, använder man sig dessutom av höjd inkomstskatt. Den höjda skatten brukar av kritikerna anföras som ett viktigt skäl till reformens ogenomförbarhet, i kombination med idén att alltför många kommer att välja icke-arbete, när möjligheter så ges.
En del basinkomstförespråkare vill, av dessa skäl, betona att basinkomsten kommer att vara förhållandevis låg. Därmed blir det mycket få som permanent eller under lång tid väljer att ställa sig utanför arbetsmarknaden. Dessutom menar förespråkarna att basinkomst medför att det blir mer lönsamt än tidigare att övergå från bidrag till arbete. Det beror på de så kallade bidragsfällorna, som uppstår på grund av hur dagens system är konstruerat.
Vid sidan om inkomstskatt menar en del debattörer, såsom Michael Rowbotham och Joseph Huber, att basinkomst kan finansieras eller delfinansieras med hjälp av en penningreform. Det belgiska basinkomstpartiet Vivant menar att basinkomst kan finansieras med hjälp av ökade konsumtionsskatter. Vanligt är också att komplettera med miljöskatter av olika slag. Den totala finansieringen beror emellertid på flera olika faktorer, inte minst omfattningen av socialförsäkringssystem efter reformen och omfattningen av välfärdsstaten i stort. Givetvis beror finansieringen också på basinkomstens nivå, för barn respektive vuxna.
För- och emot
I debatten förekommer en mängd olika argument för basinkomst. Basinkomst antas ge ett enklare system, med mindre byråkrati, mindre tröskeleffekter och mer genomskinlighet. Det antas ge incitament till arbetsdelning, men också underlätta för småföretagare och ideellt arbete. Dessutom antas basinkomst kunna bidra till demokratins och kulturlivets vitalisering, en ekologiskt och socialt hållbar utveckling samt ett pluralistiskt samhälle. Människor blir med basinkomst inte totalt beroende av marknaden för sin försörjning, men inte heller av nyckfulla och krångliga bidragssystem. Basinkomst anses också effektivt kunna minska problemen med fattigdom, utanförskap, ohälsa, kriminalitet och prostitution. I den svenska debatten har det också framhållits som viktigt att socialbidraget skulle kunna tas bort om basinkomst införs.
Kritikerna betonar att basinkomst kräver en hög skatt, att många sannolikt skulle sluta att arbeta, samt att det i vilket fall som helst är omoraliskt att få pengar utan tydlig motprestation. Kritik kommer också från många feminister och vänsterdebattörer, som befarar att basinkomst förstärker ojämlikheten mellan könen. Feminister som går emot strömmen och förordar basinkomst är bland andra Carole Pateman och Nancy Fraser. En vanlig kritik, särskilt från socialdemokrater och borgerliga debattörer, är också att basinkomst bryter mot den så kallade arbetslinjen.
Begrepp
Det vanligaste begreppet på engelska är basic income, men det finns vid sidan av detta ett mycket stort antal begrepp på likvärdiga eller besläktade system. Det amerikanska nätverket USBIG (The US Basic Income Guarantee Network) räknar till exempel upp ett fyrtiotal begrepp som syftar på allmänna eller specifika varianter av "basic income guarantee". Det begreppet är dock i sin tur medvetet skapat för att fungera som övergripande begrepp. Det inkluderar såväl varianter av basinkomst som det närbesläktade systemet med negativ skatt. På svenska används ofta medborgarlön som ett övergripande begrepp.
