Från Rilpedia

Babinskis tåfenomen, en undersökningsmetod som demonstrerades av den franske läkaren Joseph Babinski 1896. Fenomenet hade egentligen upptäckts tre år tidigare av Ernst Julius Remak men det var först Babinski som insåg den praktiska betydelsen.

Metoden går ut på att läkaren med en strumpsticka, nål eller liknande stryker utefter ytterkanten på fotsulan på den liggande patienten från hälen och framåt. Normalt böjs tårna eller rör sig inte alls. Vid vissa nervsjukdomar, främst skador på den så kallade pyramidbanan, uppkommer en isolerad uppåtböjning av stortån, medan de andra tårna sprider sig solfjäderformigt. Pyramidbanan kan vara påverkad vid ett flertal sjukdomar i centrala nervsystemet, exempelvis slaganfall och Huntingtons sjukdom. Babinskis tåfenomen kan ibland vara mycket livligt och ge en rörelse i stora delar av benet respektive utlösas av endast en lätt beröring på fot eller underben. Fenomenet är normalt hos spädbarn under första levnadsåret på grund av deras omogna nervsystem. Babinskis tåfenomen kallas med en kortare benämning Babinskis fenomen eller Babinskis tecken. Ingår rutinmässigt i alla neurologiska undersökningar.