Arvid Backlund
Från Rilpedia
Arvid Erik Backlund, född 22 augusti 1895 i Svärdsjö, död 1985, var en svensk skulptör.
Arvid Erik Backlund var jämnårig och vän med Jerk Verkmäster och falugrafikerna. Han porträtterade bland annat Selma Lagerlöf och Anders Diös. Såningsmannen (1969) är ett av hans mer spridda verk som står vid Svärdsjö Kyrka och vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hans bostad i Svärdsjö norr om Falun finns bevarad och visas sommartid för allmänheten.
Innehåll |
Barndom
Backlund växte upp på en bondgård i Svärdsjö. Hans far dog när Backlund var bara var några år gammal. Han drabbades tidigt av en TBC-sjukdom i höften vilket gjorde att han fick svårt att gå och hjälpa till med arbetet hemma på gården. På grund av det var man inte särskilt benägen att ge honom kostsam behandling. Vid tio års ålder fick han höra ett samtal mellan föräldrarna och läkaren. Läkaren sa då att han troligen inte skulle uppleva sin 15-årsdag och därför skulle de inte kosta på honom någon kostsammare behandling. Detta var en hård dom för honom. Nu blev det dock inte alls så utan han dog vid en ålder av 90 år.
Som sysselsättning brukade han kreta små gubbar i trä. Det var inget som uppmärksammades av hemmet. Dessa gubbar fanns utspridda i hemmet och ökade ständigt.
Han provade på några andra yrken. Ett av dessa var elektriker men det visade sig inte vara så lyckat.
Upptäckt
En man vid namn Hugo Schillander från Stockholm var på semester i Svärdsjö och bodde över på ett pensionat i närheten. Han gjorde ett besök hemma hos Backlunds för att titta på de vackra väggdalmålningarna. Dessa finns i dag på Dalarnas museum. När Schillander vandrade runt i huset ledd av A. Backlunds farbror fick han se en av A. Backlunds träskulpturer. Schillander frågade då vad det var för små gubbar. Farbrorn som inte tyckte det var något intressant sa att det var inget märkvärdigt. Bara grabben som kretade lite och inget att bry sig om. Schillander frågade om han inte kunde få låna med sig en av gubbarna och det hade inte farbrorn något emot.
En vinterdag ett halvår senare kom en släde farande till gården som inte väntade något ädlare besök. I släden fanns inga mindre än Anders Zorn och Carl Larsson. De sa att de vill titta på de vackra målningarna som skulle finnas men också prata med pojken som gjorde träfigurerna. De båda männen togs emot och visades målningarna och hörde sig för med A. Backlund, som väl närmast var i chocktillstånd. Det visade sig att sommargästen Hugo Schillander var Zorns revisor.
Zorn som i allmänhet normalt var mycket försiktig med att berömma nya konstnärer sa "Ja, det här ser ju riktigt lovande ut. Larsson var inte sen med att påminna Zorn hans vanliga pessimism och han svarade med "Ja, men det här är ett undantag." Han betalade 100 kr för träfiguren Schillander tagit med sig tidigare. En summa som var oerhört stor för pojken.
Utbildning
Zorn såg sedan till att han fick stipendium och kunde utbilda sig på konstskolan i Stockholm. Därefter gick han en utbildning i Danmark och gjorde en konstresa till Rom.
Yrkesliv
Backlund hyrde under en tid Carl Larssons gamla ateljé i Falun. Han flyttade sedan till Stockholm och hyrde atelje.
Utveckling
I början av sitt konstnärsliv gjorde han mycket kyrkliga skulpturer, bland annat till Svärdsjö Kyrka där han kompletterade predikstolen med en träfigur som saknades. Han gjorde mer och mer skulpturer både på beställning som bytesjobb av sina konstnärsvänner som bland annat betalade honom med konst. En av hans större uppdragsgivare var Selma Lagerlöf. Eftersom de båda hade liknade höftfel hade Backlund en naturlig förståelse för hennes problem i samband med skulpturer. Andra förmögna uppdragsgivare var Anders Diös och Alf Jernberg.
Anders Diös bekostade också skulpturen Hårkulla som står utanför hårsmyckesmuset i Våmhus.
Han skulpterade också flera kyrkliga personer och några nobelpristagare.
Bostad
Han byggde ett sommarhus i närheten av sitt barndomshem i de områden där kan lekte som barn. Eftersom platsen är stenig och ligger i en sluttning blev han avrådd från att bygga på platsen, men det tog han ingen notis om. Genom åren byggdes sommarhuset till och när han blev äldre blev det hans permanentbostad. Gården utvecklades tack vare det vackra läget och de konstnärliga kontakterna till något av ett centrum för konstnärer och mer eller mindre kända människor som fanns i trakten. De var mycket gästfria.
Gården kallas i dag Arvid Backlundsgården. Backlund donerade gården till Falu Kommun som idag tillsammans med Svärdsjö Hembygdsförening driver gården. Han ville egentligen att gården skulle tillfalla Hembygdsföreningen som han själv varit med att skapa, men blev avrådd eftersom det inte ansågs framtidssäkert. Föreningen fick istället sköta verksamheten medan kommunen äger och sköter gården.
