Från Rilpedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.

Antonio Bartolomeo Spinacuta, död efter 1787, alltid endast kallad Spinacuta, var en italiensk akrobat och dansare. Han var verksam i Sverige, där han var mycket populär.

Spinacuta var venetianare. 26 september 1783 uppträdde "ekvilibristen" Spinacuta på Eriksbergsteatern i Stockholm. Även en annan italienare, Tronii, uppträdde. De gjorde en så stor succé att teatern inställde de ordinarie föreställningarna för att låta dem uppträda ensamma, förhållningsregler utfärdades för att undvika trängsel. Spinacuta dansade på lina med träskor som han slog sönder, satte sig på en stol vid bordet och drack, spelade fiol och gjorde kullerbyttor på linan, Tronii dansade på lina med barn och gjorde eldkonster, hans dotter "M.ll Tronii" balanserade på lina vid 5 års ålder, de gav också en harlekin-pantomim. Spinacuta beundrades också för sitt vackra utseende. På allmän begäran inhyrdes de igen efter kontraktet gått ut och uppträdde även i Stora Bollhuset före sin avresa. Flera utländska sällskap uppträdde just den sommaren; ett spanskt "luftspringarsällskap" uppträdde på Humlegården samma sensommar, Monsieur Pinsart de la Cours barnoperatrupp Fransyska komedianter sjöng i Stora Bollhuset och på Erisbergsteatern, men blev utkonkurrerade av Spinacuta-Tronii. Då han återkom till Stockholm 1785 anställdes han vid Munkbroteatern efter begäran i Stockholmsposten och uppträdde i pauserna och även i karusellfesterna på Drottningholm och sköt flera gånger upp sin avresa. I januari 1785 hade han ansökt och fått fast tillstånd som Kongl. Maj:ts privilegierade lindansare" eftersom han gift sig med en svensk, Helena Pettersson, och tänkte bosätta sig i Sverige. Hans fru var också känd; hon var dotter till en domkyrkobetjänt i Göteborg och hade varit skådespelare vid Comediehuset, där hon träffat Spinacuta som uppträtt där 1784-85. Våren 1786 uppträdde de i Lund och Malmö, där de släppte upp Sveriges första luftballonger, sedan tillåtits uppträda på Det Kongelige i Köpenhamn; vanligen tilläts inte akrobater uppträda där, men han fick tillåtelse pga rekommendation av Gustav III och beskrivs som vacker och värdig och fick en stor publik, innan han uppträdde på Munkbroteatern med både lindans och "allvarsam comique". Denna gång blev det hans fru som gjorde stor succé då hon uppträdde som Susanna i Susanna i Babylon på Munkbroteatern 23 augusti, Lindane i Skottländskan av Voltaire och Fru Beverlei i Beverlei, dikter skrevs om henne i tidningarna, där man krävde att få se henne i Susanna igen, något hon "till betygande af sin vördnad" också gjorde. Sedan turnerade paret med Eva Säfström, Johan Petter Lindskog, Johan Petterson, (Spinacutas svåger), och Peter Sundman från teatern med direktörens tillstånd till Gävle "och vidare". I Gävle spelades Beverlei 2 januari 1787 med Lindskog och Helena; Spinacuta sades i sin dans förena gracernas grace med "den vighet och färdighet, hvarmed Merkurius fordom sväfvade genom luften. Liksom denne gud vid tonerna Apollos och Orfie lutor gjorde sina luftsprång", medan Helena kallas teaterns prydnad med sin utstrålning av "oskuld" och skönhet. I Gävle sköt han också egengjorda "aerostatiska kulor". Han uppträdde i Falun 28 april-5 maj 1787 men därefter tros han ha lämnat landet.

Referenser

• Stenborgska skådebanorna Johan Flodmark