Från Rilpedia

En angöringsfyr är en fyr som är ämnad till angöring. Således är de oftast belägna utanför mynningen på större farleder, men det finns exempel på land. Hoburgens fyr är en fyr som måste betraktas som angöringsfyr, då den syns från mycket långt avstånd, 27 sjömil, och markerar ett viktigt landmärke, nämligen Gotlands södra udde. Långe Jan är ett annat exempel på en angöringsfyr på land.

Generellt kan sägas att en fyr som väljs av ett flertal navigatörer som landmärke på väg in mot land är en angöringsfyr. Det bör påpekas att det finns mycket få övriga av människan skapta angöringsmärken i Sverige. Båkar var tidigare dominerande och har i de flesta fall ersatts av fyrar, men viktig idag är till exempel Arholma Båk. Andra angöringsmärken av intresse är målade fläckar på klippor, ofta privata eller militära och därför inte utsatta på sjökort.

För den del av fritidsbåtsflottan som saknar GPS är fyrarnas karaktär av intresse. Dessa är valda med prioritet över alla andra sjömärken i området och är således mycket lätt identifierbara. På grund av detta väljer en del båtar att angöra nattetid då fyrarna är lättare att urskilja mot bakgrunden och då de i praktiken upptäcks på längre avstånd.

I och med GPSens intåg har angöringsfyrarnas betydelse minskat drastiskt, då de flesta av dem inte gör mer än att leda in båtar till land. Jämför med ledfyrar, som har högre precision i smala leder och markerar grund och dylikt. Eftersom angöringsfyrar är de största och bara har funnits till för att identifieras är många av dem vackra konstruktioner. Med anledning av detta finns det i dag ett antal olika intresseföreningar som i olika utsträckning tar hand om släckta fyrar. Ett urval finns på denna sida: [1]

En grov uppskattning är att det i Stockholms skärgård, mellan Landsort och Arholma, finns några tiotal fyrar som kan klassas som angöringsfyrar. Öland och Gotland har ett par respektive och längs ostkusten i övrigt finns angöringsfyrar utanför städer.