Från Rilpedia

Andrej Andrejevitj Gromyko (vitryska: Andrej Hramyka), född 18 juli 1909, död 2 juli 1989, var en sovjetisk politiker och diplomat.

Gromyko föddes i Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han anställdes vid sovjetiska utrikesministeriet 1939 och var ambassadör i Washington 1943-1946. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946-1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger vilket renderade honom öknamnet "Mr Njet". Därefter var han vice utrikesminister 1949-1952 och 1953-1957 samt ambassadör i London 1952-1953. Han var utrikesminister åren 1957 - 1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 då han sammanträffade med John F Kennedy och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån. Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens Högsta Sovjet, en titel som motsvarade presidentämbetet. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension. Under sin politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.

Källor

• Bra böckers lexikon

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Företrädare: Dmitrij Sjepilov	Sovjetunionens utrikesminister 1957–1985	Efterträdare: Eduard Sjevardnadze
Företrädare: Konstantin Tjernenko	Sovjetunionens statschef 1985–1988	Efterträdare: Michail Gorbatjov