Från Rilpedia

Anders Larsson eller Anders målare, född i Nyköping, död 1586 på Kronobergs slott i Växjö, var en målare, arkitekt samt fält- och fästningsingenjör. Larsson var son till en borgare (modern, efter vilken han ärvde förmögenhet, tillhörde släkten Soop), och en av de mest anlitade konstnärerna under den svenska renässansen och tillsammans med tapetzeri-vävaren Nils Eskilsson den enda svenska konstnären av betydelse under Vasatiden.

Redan 1541 omtalas han i flera räkenskaper som målare, och 1548 utförde han prydnadsmålerier på Gripsholms slott, antagligen för att utsmycka rummen. Från 1550 hade han anställning vid Stockholms slott, och beviset på hans stigande anseende är de ökande lönevillkoren. Med Eriks tillträde övergick han, liksom så många andra av renässansens konstnärer, till arkitekturen och arbetade även som fästningsingenjör. År 1561 fick han i uppdrag att övervaka byggnadsarbetena vid Revals slott, domkyrka och stadsbefästning samt gjorde även upp en plan för förstärkning av Padis kloster. År 1562 utarbetade han "skampluner" (modeller) till och ledde sedan befästningsarbetena vid Weissenstein, Pernau och Viborg. Anders var under kriget med danskarna 1566 fältbyggmästare och förordnades 1567 till byggmästare på Stockholms och Svartsjö slott samt Arnö.

Sedan Johan III blivit kung, blev Anders snart kungens konstnärliga allt i allo. Han skulle göra ritningar till förbättring av rådhuset i Stockholm, ändra tornen vid Söderport, måla och dekorera rum och salar och ombesörja stenhuggeriarbeten. År 1573 blev han sjuk och ersattes som slottsbyggmästare i Stockholm av Franciscus Paar. Vid mitten av 1574 blev mäster Filip Kern, kung Johans beryktade "bårdskärare" (barberare), den högste ledaren av arbetena. År 1585 var Anders byggmästare på Kronobergs slott, där han avled.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Anders Larsson, 1904–1926 ^(Not).